Aftonbladet – 23 november 1869, sida 2

all vara orättvist, emedan Paris sjelf beinner sig under de lägsta klassernas välde, såsom händelsen var 1793, och såsom det inyo skulle ha blifvit, om 1848 års revoluion olyckligtvis hade segrat. Men när en revolution är det gemensamma verket af nufvudstadens olika klasser såsom t. ex. år 1830, då är Paris ingenting annat än den ullmänna meningens representativa och verkställande makt. Ehuru Paris icke, såsom man ofta tror, igger i händerna på sina arbetare, är det lock icke uteslutande en nöjenas stad. Det ir den verkliga hutvudstaden på samma gång som medelpunkten för vännerna af nöjen i verldens alla delar. Men hvad som ingifver tron, att i Paris nöjena beherrska och absorbera allt är, att nöjet der beledsagas af en förunderlig offentlighet, utan motstycke i någon annan hufvudstad; skälet dertill är, att det der mer än i något annat land på jorden är blandadt med intellektuella och konstförströelser, ehuru man måste medgifva, att med dessa förströelser ofta andra, mindre idla förlustelser äro förbundna, Om man vill veta, hvarest det verkliga Paris är till finnandes och hvad som gör dess styrka och dess inflytande öfver landet, måste man kasta blicken ofvanför arbetsklasserne och nedanför denna yttre, lysande yta, som man kallar nöjets verld. Det verkliga Paris är den parisiska medelklassen, mycket mera upplyst än medelklassen i provinserna, fri från alla fördomar, verksam, hederlig, intelligent, vän af framåtskridande, sansad i allt, långt ifrån att vara liknöjd för vetenskaper, konster och litteratur, men utmärkt för mycken jemvigt och ordning i sina böjelser, med ett ord utgörande det sunda nationalförståndets och nationalandans moraliska reserv. Här är det som man kan upptäcka den franska karakterens allmänna drag, hvilka i olika grader återfinnas i alla andra klasser, men mindre bestämda och tydliga. En allmän klokhet och begäret mindre efter rikedom än efter ett lugnt och tryggt välstånd, detta är hufvuddraget i det franska lynnet. PESNERIIANSKSDD SETS TE