Aftonbladet – 22 november 1869, sida 3

Qvinnan i allmänna lifvet och i Dhemmets stilla verld. IL Att qvinnan må sjelf försörja sig, när ingen annan finns som gör det, kan man väl ej alldeles bestrida; men så mycket mer vill man inskränka möjligheterna för henne att komma till detta mål. Man vill inskränka hennes frig begagnande af sina medfödda förmögenbeter till egen fördel; och af alla de tusentals män, som af fullaste öfvertygelse ifrat mot undertryckande och klafbindande af särskilda racer eller religionsbekännelser, af alla dem, som arbetat och nitälskat för Polens frihet, Slesvigs frihet, judarnes frihet, negeremancipationen i Amerika och lifegenskapens upphätvande i Ryssland, såsom tidehvarfvets stora segrar, och helsat dem som handlingar af oundgänglig rättvisa, har kanske det minsta antalet tänkt på eller åtminstone gjort för sig klart, att alldeles invid dem, i deras hem, i deras familjer, midt i den bildning, midt i den civilisation, öfver hvilken de äro så stolta, midt i den af dem steg för steg tillkämpade trihet inom statslifvet, deras egna döttrar och systrar tryckas af en orättvisa, hvars upphäfvande för negerslafvarna de firat, som en mensklighetens seger. Man fann förskräckligt, att en plantageegare kunde till en neger, som kunde vara född med stora anlag för mekanik, med ett ovanligt skarpsinne för sjukdomsdiagnos, eller med stora merkantila fallenheter, säga: Du planterar socker, du odlar bomull, du putsar mitt silfver, du syr miva kläder, du kör min vagn 0 s8 v. Man gret öfver Onkel Tom i hans stuga — uch man sade kanske i nästa