Aftonbladet – 20 november 1869, sida 3

i de gifna orderna, utan meddelat den sjul absolution. Men erkebiskopen ville ej så lä släppa det lockande tillfället ur händern Han skickade. den lydige kaplanen ännu gång till konungem och befallte honom a affordra den sjuke åtminstone en muntl återkallelse. . På denna nya uppmaning svå rade konungen endast: Om ni kommer fi att tala med mig om min bortgång ur lifve skall jag höra er med tacksamhet, men 0! ni vill tala politik med mig, så gå till min ministrar, som äro i rummen här bredvid! Tilläggas bör dock att händelsen förnekas: Turintidningen Perseveranza, medan han doc i allt hufvudsakligt bekräftas af andra Flo renstidningar, såsom Gazetta dItalia. Det italienska parlamentet öppnades i för går, i konungens frånvaro, af premiermini stern Menabrea. Den mest framstående de len af trontalet var den som rörde förhål landet till Rom och konciliet. Skulle dett: möte,, heter det der, uttala hånande or med anledning af striden mellan tro och ve tenskap, mellan kyrkoläran och den nya ti dens civilisation, skall dock konungen, ehvar som än må hända, veta att bevara staten värdighet. Kronprinsen Umbertos nyfödde son, prinser af Neapel, döptes förl. söndag. Hen fick namnet Victor Emanuel Ferdinand. Fadde var staden Neapel, representerad af sin podestå och sitt municipalråd. Garibaldi synes ej befinna sig rätt väl på sin klippö. Han lid r mycket af sin reumatism, som nödgar honom att hålla sängen Flera af hans vänner, som med anledning deraf begifvit sig till Caprera, ha ej blifvit mottagna. Han har dock nyligen skrifvit till en af sina vänner i England, att han ej uppgifvit sin plan attinom kort besöka Newcastle och norra delen af England. Det stundande kyrkomötet är dagens stora fråga i Rom. Man sysselsätter sig der knappt med något annat. Romarne, som i början voro mycket fiendtliga mot mötet, begynna att fatta smak för en händelse, som utan tvifvel skall. skänka dem stora fördelar. Ett stort antal främlingar ha redan strömmat till den eviga staden, och en ännu större massa väntas i början af nästa månad. Hotellerna, skrifves det derifrån, äro uppfyllda af resande; man putsar, fejar. och reparerar af alla krafter, man uppstaplar en massa andaktskram i butikerna, till och med dem som för denna affärsbranche äro mest I främmande, man drifver artigheten mot främIlingarne ända derhän att man ställer i ordning åt dem någorlunda hyggliga bostäder. 1— Romerska kyrkan har städse varit mycket sinnrik i att hitta på utvägar att draga till sig främlingar och deras penningar. Man försummar aldrig något tillfälle att gräfra i fickorna på allt beskedligt och fanatiskt folk i hela verlden. Sedan hon uppfunnit eler återupplifvat S:t Peters penning, har hon tiget ihop pennivgar till underhåll af den åfliga armen, och hon går nu omkring och gär medel att betäcka kostnaderna för konaliet, och det märkvärdiga är att gifvarne aldrig tröttna. — Detta är naturligtvis romarne mycket i smaken, ty alla dessa sKatter som komma till Rom delas ut bland dem och befria dem från obehaget att nödgas arbeta.n Trots de reservationer och förklaringar som afgifvits af ett ej så litet antal både franska och tyska prelater, bland de senare kardinal Schwartzenberg i Prag, domprosten Döllinger i Miänchen och biskopen af Passau samt de i Fulda sanfaude biskoparne, hyser man ännu alltjemot i Rom intet tvifvel om, att det ultramontanska partiet skall på mötet erhålla en stark majoritet, och att påfvens ofelbarhet skall utan diskussion bli med pukor och trumpeter proklamerad. Man ser en tydlig vink af den helige ande i den omständigheten, att prelaterna skola hålla sina sammanträden i en lokal, der talarne ej kunna göra sig hörda. Man hade i början blifvit en liten smula bekymrad öfver denna förargliga upptäckt och ett ögonblick tänkt på att förlägga mötets lokal 181 Vatikanen eller till den ofvanpå vestibulen till S:t Peter befintliga stora salen, men vid närmare eftersinnande bar man, som sagåt, kommit till bättre åsigter och alls icke funnit någon nödvändighet uti att åtskilligt som kommer att sägas af monsignor at Paris eller af den indiskrete domprosten af Mänchen blir af någon referent tagen till protokollet. Från Paris korma åter rykten om en ministörförfndring. Sådana ha på de senaste veckorna hört till ordningen för dagen, men visat sig vara alltiog annat än tillförlitliga. Nu upprepas de dock med en sådan bestämdbet, att de väl måste ha någon grund. Emile Ollivier, heter det, skall ändtiigen låtit förmå sig att inträda ett kabinett tillsammans med br Forcade la Roquette, men endast på det v:lkor, att lagstiftande kåren upplöses så snart han voterat budgeten och en ny vallag, som af regeringen skall framläggas. Forcade skall uedlägga inrikessportföljen, som öfvertages af Ollivier, och återgå till handelsministeren. På samma gång berättas dock, att Ollivier genom sina underhandlingar i Compicgne, som han fört utan att rådföra sig med männen af ticrs parti, till bvilket ban, som bekant, öfvergått, skall hos dem förlorat mycket i popularitet. Det telegram, som berättade att venstern vid sammanträdet hos Jules Favre i söndags ej lyckats förena sig om något gemensamt pro. gram, samt att splittring inträdt ibland dem, har lyckligtvis visat sig vara illa underfättadt. Detta möte har nemligen ledt till ett ganska vigtigt resultat, som nu föreligger i ett af 27 ledamöter af venstern undertecknadt manifest. Sedan de tjugusju der som målet för sitt sträfvande utom som inom lagstiftande: kåren upp. stälit: landets styrelse genom sig sjelf för och igenom friheten, och förklarat, att de under denna kamp endast ämna begagna sig af de vapen, som den fria diskussionen lägger i deras händer, och att de endast i det fallet skola tillgripa några andra om våldet söker qväfva deras röst, samt erinrat huru landet genom de senaste valen visat att det är dess vilja att det blir oåterkalleligt slut på detpersonliga regeringssystemet, fortsätter det: Undertecknades nästa omsorg skall bli att inlemna en interpeliation med motiverad dagordnir räranda dat ntfiravarnts. . N ga. dewXicor åÅlat mand Jane?