Aftonbladet – 20 november 1869, sida 3

UTRIIES Suezkanalen torde nu kunna anses ha med heder bestått sitt profUnder hela den tic 1 lärbetet fortgick och ännu i sista ögonblicket 2 hördes olycksstämmor profetera, att kanalens I mynning skulle bli :å igevslammad, att inga I större fartyg skulle kunna komma in wiho; Jnom och att i allmänhet endast desmå vanflliga Nilbåtarne skulle kunna befara honom L Genom ingångna telegrammer veta vi dock redan, att de till en del stora ångare som I förde de furstliga deltagarnei festen passerat .Jhonom i hela hans längd fram och tillbaka, -Joch ett ännu senare berättar idag, att bland den eskader af närmare 50 fartyg som i går för ankar på Timsahsjön utanför Ismailah ven var en rysk 17!2 fot stickande fregatt. Att åtskilligt arbete ännu återstår att fullända, synes dock at berättelsen om de bottersprängningar som måste företagas vid Ismailah. Lesseps har under festen blifvit af khediven dekorerad med Osmaniehjordens stora kors, och Monitören vill veta, Jatt kejsarinnan Eugenie hade i uppdrag att Jå sin gemåls vägnar till honom ötverlemna Idiplom med hans utnämving till fransk senaI tor och hertig af Svez. Den religiösa akt hvarmed festen inleddes egde rum i Port Said under bar himmel. En I betydelsefull omständighet var härvid, att vid akten assisterade både muhamedanska och kristna prester. Monsignor Bauer, kejsarinnans hofpredikant, höll ett tal, hvari han lyste välsignelse öfver verket. Stor entusiasm herrskade bland befolkningen. Den högtidliga akten bivistades af khediven och hans ministrar, kejsariopan Eugenie och kejsaren Taff Österrike, kronprinsen at Preussen samt prinsarne af Holland och Hessen. För khediven, som under festen utöfvat det mest storartade värdskap, har denna kanalinvigning varit en anledning till rättmätig stolthet. Utan det verksamma understöd han gifvit byggmästaren skulle det stora verket säkert ej i dag varit färdigt. Under de lysande festerna i Ismailah och Suez torde dock en uppmärksam betraktare stundom ha märkt ett moln på den glade och förbindlige värdens panna., Och han hade väl anledning till oro. Ögonblicket före festligheternas begynnelse hade han från sin herre sultanen erhållit en skrifvelse af detta allvarsamma slag, som på det diplomatiska språket heter ultimata, hvari han ålägges att, såvidt det är honom kärt att ej bli afsatt, genast ställa sig till efterrättelse portens fordringar. Som bekant, gå dessa ut på in-: genting mindre än afsägelse af åtskilliga af de prerogativer som sjelfständig furste han efter hand förstått att tillägga sig. Ej underligt att sultanen under sådana ömtåliga förhållanden ej ville komma med till festen. Han skall till kejsaren af Österrike, som sökte öfvertala honom till resan, ha yttrat, att ban i detta fall måhända skulle se sig nödsakad att taga khediven med sig hem tillbaka, och han ville ej störa festglädjen med en så obehaglig händelse. De stora makterna göra emellertid, hvar och en af sina skäl, sitt bästa att blidka sultanens vrede, och Ismail har föröfrigt i Nubar pascha vid sin sida en ytterst fin och förslagen rådgifvare, somsväl denna gång, som så ofta förut, skall förstå att bjelpa sin herre ur klämman. Det är en gammal praxis af bigotteriets tjensteandar af alla grader att söka begagna sig af den kroppsliga svaghet, hvari de så kallade fritänkarrva eller otroshjeltarna på sjukeller dödsbädden befinna sig för att få dem att som förvillelser afsvärja sina religiösa åsigter. Ett dylikt försök har äfven blifvit gjordt mot Victor Emanuel under hans nu Jyckligt öfverståndna sjukdom. Se här hvad Nazione derom berättar. Konungen, säger nämnda tidning, befann sig i ett tillstånd, der allt hopp syntes ute. Han begärde då sjelfmant religionens tröst. För att gifva bonom sakramenterna efterskickades kaplanen på San Rossore. Denne trodde sig dock först höra inhemta förhållningsorder af erkebiskopen af Pisa, kardinal Corsi. I det ögonblick hela Italien är oroligt för sin konungs lif kan denne prelat ej glömma det politiska agget och skickar kaplanen befallnving att affordra konungen en formlig återkallelse af att han tillåtit sig mot den heliga kyrkan. Denna ,recantation, skulle göras skriftligt i närvaro af två vittnen, och konungen skulle der tillika förbinda sig att, i händelse han blefve frisk igen, återtaga alla lagar som stodo i strid med kyrkans intressen. Renai, det är kaplanens namn, hade handlat i öfverensstämmelse med sin förmans order och verkligen affordrat konungen ett sådant pater peccavi. På detta biktfadrens yrkande skall Victor Emanuel ha svarat: Såsom kristen har jag lefvat i mina fäders tro, och i denna tro är jag äfven beredd att dö. Såsom konung har jag, liksom mina förfäder, gjort allt mitt samvete bjudit mig som suverän göra för mitt folks väl Då kaplanen såg att konpungens fasthet ej stod att öfvervinna, hade Yr ll RR VR Tr . Ave