Aftonbladet – 20 november 1869, sida 2

Ack, hade ri blott rest till England! mum: lade hon. Det hade blott varit så mycket större skama, sade han. Kusin, jag är er familjs hufvudman, er slägtings make och af många orsaker bunden att skydda er heder, som ni för min skull satt på spel. Jag skall derföre lemna er i prestens vård, tills ni antingen kan återvända till er fasters eller till något annat kloster. Ni kan nu åter sitta till häst. Vi få ej dröja längre Här i dessa våta kläder. Han lyftade henne från marken, kastade sin egen torra kappa omkring hennes axlar och lyftade henne upp på sin egen häst. Men då hon ville stödja sig mot bonom, drog han sig undan, vinkade åt Philip, lade tyglarne i hans hand och sade: ij Tag henne i din vård. Jag skall rida förut och tala vid presten. Diamantklippan, hviskade hon, föga anande huru nära diamanten varit att smälta. Hans allvar och beslutsamhet, med en blandning af vördnad och öfve.lägsenhet, inponerade pu som alltid på hennes passionerade natur. Hon fortsatte ödmjakt sin väg vid Philips sida, dock utan att tala ett ord — endast en sagta snyftzving nådde då och då hans öra och han visste att hon gret bittert. Först hade Philip blitvit öfver alla gränsor stött och harmsen och skulle helst dragit sig undan, som för ett ohyggligt vidunder; men grefvinnan var den första qvinna som väckt någon varmare känsla i hans hjerta, och då han hörde henne gråta så bittert och betänkte hvad de nu, utan henne, skulle varit, samt ihågkom sin egen råa pojkaktighet, fann han sg sjelf ett vidunder af svart ptacksarmhet, 003 började tala vid henne. Gråt IUkb på, fru grefvilnnasn sade hem