Aftonbladet – 20 november 1869, sida 2

om de utländska mönstrens förenlighet med 4 egrueosliga samhällsförhållanden genast stämplas såsom saknad af värme för humanitetens fordringar. Jag tror icke, att man bör anses hafva förnekat mensklighetens höga fordran af andens ljus och frihet, derföre, att man vill närmare undersöka, om och i hvad mån den lagstiftning i ändamål af religionsfrihet i vårt land, som skett inom det sistförflutna årtiondet var misslyckad och förfelade sitt ändamål, eller om under den derefter förgångna tid någon väsentlig ombildning skett i de samhällets inre förhållanden, af hvilka denna lagstiftnings lämplighet skulle vara beroende. — Och äfven om, oaktadt saknaden för närvarande af ett yttrande från svenska kyrkans representation i detta stora ämne, jag för min del skulle deitaga i hyllningen af detta rop om behof af större religiös frihet, än den närvarande, och såmedelst kunde tillfredsställa min önskan om all den religiösa frihet i samhällslifvet, so.: icke, i följd af svenska folkets egendomliga förhållanden, möjligen ännu måste, för samhällets sanna väl, lida någon begränsring, vore jag dock dermed ingalunda kommen till uppfattning af någon svenska folkets allmänna öfvertygelse om beskaffenheten af de föreskrifter, hvilka borde sättas i stället för de flera ordningsstadganden, som i följd af utsträckt frihet till söndring från svenska kyrkan nödvändigt kommo att bortfalla och måste af nya lagbud ersättas. Atminstone i denna fråga om sättet för grundtankens införande i lagstiftningen, med väsentlig ombrytning i nuvarande förhållanden, har jag icke försport någon sådan enstämmigbet i uttalade åsigter, att allmän mening häruti rimligen kunde åberopas. Denna del af ämnet är utan tvifvel vigtig för hvar och en, som icke hyllar den lära, att de nya kosmopolitiska ideerna gerna må lemnas fria att, när som helst, bryta sig väg in i samhällsiorättninger, skulle de än strö omkring sig en villervalla i sådana förhållanden, som ej hunnit för dessa idders emottagande och briogande i tillämpning ordnas. Sådana perioder kunna väl i staters lif finnas, då er ny stor id6 måste våldsamt och hastigt bryta sig fram och vinna tillämpning, hvarefter alla andra förhållanden må foga sig och ordnas så godt ske kan; men till sådana utomordentliga händelser är väl icke iden om vidgande af den hos oss redan ganska vidsträckta religionsfriheten att räkna; denng reform skall ju framgå på den lugna samhälisutvecklingens väg. Den nu anmärkt: del af förevarande ämne berör frågor, son stå i nära samband med den kyrkliga ordvin gen; och jag kan således ickeinse, hvarföre då en särskild representation för svenska kyrkan finnes genom lag inrättad, jag icke skull önska denna myndighets yttrande derom innan jag fattar och uttalar min slutlig: mening, desto hellre, som mig synes vara e Iklar sanning, att den för sådant ändamå oundgän tidsutdrägt vore ett vida min dre ondt, än sådana lagstiftningens felsteg som hade sin orsak i bristande bekantskar I med de förhållanden i samhällslif kyrkliga ordningen, hvil måste att af den nya lagens tillämpning nära be röras, Här, såsom i allmänhet, är jag lång ifrån att kunna tillstyrka antagaudet a Jett felaktigt lagförslag derföre, att dess huf I vudsyfte vore riktigt. I Af de nu anförda åsigter följer, att fö I hvarje till gransknvivg förekommande särskilt punkt i det remitterade förslaget måste mit yttrande blifva, att jag, i ärendets närva -Irande skick, finner mig ej böra tillstyrk bifall till samma förslag.