Aftonbladet – 18 november 1869, sida 3

Icke sårad, men nästan. ihjälplågad i et af guisardernas fängelsen, svarade Borenge med en obeskriflig känsla af lättnad oct trygghet, då skiltvakten insläppte dem på er murad gård, der hästar stodo tuggande hafre eller vattnades och gnedos med halmviskoi af ifriga stallknektar, Soldater sutto i alls hörn och brådskade med att sluta sin måltid ädlingar i slamrande rustningar gingo ut och in, tydligen emottagande beftallningar af en ung man i.en grå drägt med silfversnören. Denne herres mörkhyade, skarpa ansigte, den starkt böjda näsan, de magra kinderna och de svarta ögonen, som nästan sprutade eld, slogo Berenger genast som något han sett förut; hvar kunde han ej begripa. Flera vänner! och rösten medförde också en flod af minnen. cJag tackar och välkomnar er. Hvad? Ni bar träffat fiender — fiender — hvar? -Min tjenare är icke sårad, sire, sade Berenger, och äåftog sin haft med en djup bugning. cMen han har länge försmäktat i fängelse. Vi hafva just nyss undkommit. Då äro vi i samma förhållande! Förlåt mig, jag har sett er förr, men för denna gång sviker mig mitt minne., eDå jag nämner namnet Ribaumönt, skall eders nåd icke undra derpå. De döda stå vpp! Om jag icke misstager mig var det i sjeltva skärselden vi sist träffades! Men vi hafva dock till sist sprävgt ortarne dertill! Jag minnes att stackars uog Karl blef hjertans glad då han fick höra att ni var i lifvet. Men hvar hafva de hållit er fången ? På slottet Nid-de-Merle sire; mina slägtingar anklagade. mig för förräderi, för att hindra mig att uppsöka min hustru. Vi flydde just nu, under begrafningshögtidligheterna,