Aftonbladet – 18 november 1869, sida 3

UTRIKES. Vi nämnde nyligen, att bland de betydande namn, man i Paris velat. uppställa som motvigt mot Rocheforts, äfven var Eduard: Laboulayes. Af en skrifvelse från honom till Liberte, hvilken varmt förordat hans kandidatur, ser man nu äfven, att Laboulaye lika litet som Carnot--skulle tvekat att inlåta sig i strid med Rochefort, om han erhållit understöd af en komite. aJag skulle i detta fall, skrifver han, agerna ställt mig i trämsta ledet, om också endast för att i den liberala demokratiens namn protestera. mot de omoraliska läror, som i politiken äro lika olycksbringande. som i det enskilda lifvet. Jag tror på edens. helgd (hans nytta är en annan sak), och jag väntar endast af förnuftet och moderationen frihetens seger. Tecken saknasej heller som tyda på, att trots larmet och ideförvirringen på de Rochetfortska valmötena, den liberala demokratien skall segra. Såsom ett af dessa tecken nämnde vi i går den på ett möte inom tredje kretsen afgifna opinionsyttringen mot edvägrarne, då den af 400 personer bestående församlinger så godt som enhälligt, efter en långvarig, med parlamentariskt lugn förd diskussion, uttalade som sin åsigt, att det är med demokratiens intresse öfverensstämmande att kandidaterna aflägga eden. Hvad som bidrog att ge detta möte betydelse var äfven att det var besökt af deputerade från de andra kretsarna. : Ett annat sådant tecken se vi i stämningen bland arbetarne, af hvilka ett stort antal är för Caroot. Upplysande är i detta fall ett bref från en arbetare, som meddelas af Sidcle. Sedan han der uttalat sin och sina kamraters belåtenhet med att Carnot blifvit uppstäld som kandidat, tar han arbetarna i försvar för beskyllningen att ha brutit med -den gamla venstern. Ser ni, mina herrar, säger han der, ade som lida äro otåliga och pockande. När man har hustru och barn, när man förtjenar 4 å 5 francs om dagen och ofta är utan arbete, stiger nöden in genom dörrep.. Man hör talas om revolutioner eller styrelsesätt, genom hvilka denna nöd skullepå ett ögonblick försvinna. Utom att göra sig så noga reda för dessa idger, omfattar man dem begärligt, och man blir socialist. Ni, hvilkas dagliga bröd -är betryggadt,ni behöfven friheten, och ni kunnen nog fatta det: det är hvad som fattas er. Vi deremot tryckas af de materiella: behofven; och det är de,.som framförallt upptaga oss. Detta är orsaken hvarför vi ej blott äro demokrater som ni, utan äfven mera socialister än ni. I den första kretsen, der en massa arbetare bo, är den sociala frågan ej öfvergifven och skall ej heller bli.-det. Och det är emedan hr Rochefort hvarkenär en politisk person eller en intellignöt so