Aftonbladet – 17 november 1869, sida 2

från sitt fönster kunna se, hästar stå i stallet, och vi äro långt bort härifrån innan någon anar det — jag säger vi — vill herr baronen rädda en stackars yngling som mig från herr Nid-de-Merles vrede ? Ni är en hederlig gossel ntropade Philip och skakade kraftigt pagens hand. Ni skall följa oss till England och vi skola göra en tapper riddare af er. Vi få er att tacka för lifvet, sade Berenger med värma, och skola för evigt stå i skuld hos er. Säg er grefvinna, att detta är stort; att jag nu verkligen tackar henne af allt mitt hjerta och hvarje dag skall välsigna hennes storsinthet. Men mina tjenare? Guibert är förrädare, sade Aime; han har varit det alltsedan ni var i Paris. Icke ett ord till honom: såsom katolik skall han inbjudas till begrafningen. Men er präktiga engelsman skall visst vara med 088.n Och min normand också, sade Berenger, nia trogne fosterbroder, som i tre år här försmäktat i det bårdaste fängelse. Hvem ? frågade Aime nästan missnöjdt, men då den nödvändiga förklaringen blifvit gifven, gaf han, ehuru icke gerna, sitt samtycke, och lemnade dem sedan för att bära deras svar till sin grefvinna. Philip skakade åter hans hand, klappade honom på axeln, så att den fina pagen nästan mistade andan och bad honom icke frokta någonting, ty de skulle för evigt vara hans varma vänner och bröder. Och sedan kastade han sin batt i taket och var så nära att skrämma murarnes eko med ett äkta enelskt hurra! att Berenger måste lägga hanen öfver hans mun och qväfva jubelropet i dess födselstund. Största delen af natten användes till arbete på hålet i muren till Osberts fängelse, och:de ordnade också sina obetydligarese ekter föratt