Aftonbladet – 11 november 1869, sida 3

Ack!, suckade han, min -salige fader måtte väl säga att han bundit en tung börda på mina axlar. Men från denna stund hoppades han icke mera, ty känslan af hans rättvisa sak lemnade honom. Han kunde hvarken förneka sin tro eller-sitt äktenskap och kunde derför icke göra något för sin egen befrielse och han visste sig lida såsom upphofvet till en grym orättvisa och dertill bringa sorg och lidande också öfver den oskyldige Philips bufvud. Ty den förut så stolt likgiltige ynglingen hade nu dukat under; han förlorade all måtlust, bleknade och magrade, ville hvarken samtäla eller gå ut i fria luften, och hade ett aftärdt, förtvinadt utseende, som var högst pinsamt att se tilltaga. Det var som om sommarens återkomst medförde en skarpare känsla af fångenskapens tröttande långvarighet och att landskapets solsken och skönhet blifvit en så pinsam kontrast mot fångarnes nedslagenhet, att de knappast kunde uthärda att se det, och funno de dystra fängelsemurarne mera öfverensstämmande med sina egna känslor än lifvet och munterheten på sommarens ängar och skördefält. TRETTONDE KAPITLET. Fångna fåglar slå mot burens galler. Min häst är trött vid stall och strå, Och jag vid fångenskap också n Sjöfröken. . Scott. Bref! Efterlängtade som regnets droppar i ett törstande land! Säkert hade de varit länge på vägen innan de kommit i chevalierns händer och troligt var att de blifvit lästa af mera än en främmande. person. Men Berebger sade att han trotsade hvilken fransman scm Helst att konnä hörmt hverken