Aftonbladet – 11 november 1869, sida 3

-fZapa den 3 och 4 dennes förefallna striderna. ,)De synas varit ganska heta och hårdnackaI de, men de österrikiska trupperna, anförda iaf general Dormus och öfverste Fischer, hade löfverallt kastat insurgenterna tillbaka. UnIder striden den 3:e hade trupperna intagit lenställning mellan Sutvara och Lasttua vid I kyrkan i Bellano. Regementet Maroicic måIste härvid taga nästan otillgängliga bergs.I höjder, derifrån zupånerna sköto på trupperna. De förra förlorade under en af dessa I strider 80: döda och 126 sårade. Midt under Istriden kom en af popen Radanovich anförd I deputation, med anbud om underhandlingar. Detta-afslogs. Ffter striden kom deputationen tillbaka och erbjöd sig att sträcka geI vär, hvarpå generalen då ingick. I BuduaItrakten opererade samma dag öfverste SchönIfeld. Salvatorshöjden intogs, och Maina beIsköts af krigsångaren Taurus.. Genom dessa operationer ha de vid hafvet liggande delarne af Zupa blifvit pacifierade, men insurgenterna fortsätta striden i bergstrakterna öster ut. Popen Radanovich, som anses som resningens verklige -chef i dessa trakter, har blifvit tillfångatagen. Ståndrätt är hållen öfver Ifem i Risano tagna insurgenter, och tre af dem äro dömda till döden. Landsrätten i Krakau har, på den allmänna åklagarens yrkande, beslutit att instämma föreståndarinnorna för dervarande karmeliterkloster för den misshandling de låtit nunnan Barbara Ubryk undergå. I Londen har en förening bildat sig för att få arbetare valda till medlemmar af underhuset. Föreningen, som kallar sig Labour representation league, och förnämligast utgöres af handtverksföreningarnes medlemmar, hade den 4 dennes sin första sammankomst, der det gick temligen bullersamt till. Odger, som åter skall göra ett försök att i stället för Layard bli vald för Southwark, föredrog och motiverade statuterna, samt förklarade, att det var utsigt till, att arbetare skulle kunna bli valde i Tower Hamlets, Lambeth, Marylebone, Chelsea, Hackney, Southwark, Finsbury, Birmingham, Manchester, Liverpool, Bristol, Stafford, Leicester, Leeds, Sheffield, Bradford, Stoke vid Trent, Northampton och Greenwich. En viss Young, Hvilken var ordförande vid den senaste arbetarekongressen i Schweiz, framställde derefter ett amendement, att föreninen skulle offentliggöra-ett tydligt program. Då lord Lloyd Jones härefter förklarade, att det tillsvidare endast gällde att bilda en sluten arbetareorganisation, afbröts han af skrik, och en mediem påstod, att komiten hade valt sig sjelf. Statuterna voro högst tyranviska; en bred princip om demokratisk jemlikhet måste uppställas. Det långa amendement, han föreslog; innehöll bland annat ett yrkande, att landet skulle vara nationalegendom, hvilket mottogs med skratt. Slutligen uppstod en allmän disput, åtföljd af ett förfärligt larm. Komitens ordförande, Georg Potter, sökte göra slut på tumultet genom att förklara, att han ville lemna sin oördförandebefattning, men förgäfves. Bradlaugh och några af dennes avhängare påstodo, att föreningen var för moderat, och de senare förordade honom till kandidat i Southwark i stället för Odger. Härefter förkastades amendementerna. Bradlaugh aflägsnade sig då med sina vänner och uppslog i trappan ett väldigt plakat med inskriften: Bradlaugh för Southwark, hvarpå de ursprungliga resolutionerna blefvo antagna, och de närvarande konstituerade sig såsom generalråd för den nya föreningen. Lord Stanley, som nu i egenskap af lord of Derby inträder i öfverhaset, har i en skrifvelse tagit afsked af sina valmän i Kings Linn, hvilka han representerat i nära 26 år. Brottmålsrättegången mot direktörer i aktiebolag tyckas alltsedan rättegången mot Overend, Guerney komp. ha kommit på modet i England. Det senaste dylika fallet är en anklagelse mot direktörerna för Barneds Banking Company, att de år 1865 med vett och vilja offentliggjort en hufvudsakligen falsk prospektus och dessutom genom flera fiffiga medel förledt allmänheten att teckna aktier, hvarigenom hon blifvit bedragen på två millioner pund st. Det tal af Gladstone, hvarom telegrafen i går berättade, hölls icke, såsom deri nämndes, vid Blackfriarsbrons invigning, utan på den nye lordmayorns bankett den 9 dennes,