Aftonbladet – 11 november 1869, sida 3

ende fann att, som han tyckte, Nid-de-Merle blifvit orättvist och egenmäktigt förklaradt förverkadt af en viss herre till Bellaise, som för sin trohet mot den stackars hertigen af Berry, af Ludvig XI blifvit kastad i fängelse, hvarpå godset öfverlåtits åt gunstlingen Ribaumont. Gåfvobrefvet fanns i original, och till sin ytterligare förvåning såg han att godset derigenom öfverläts uteslutande åt manliga arfvingar i rätt nedstigande led af de svarta Ribaumonts. Huru kom det då till Eustacie? Gåfvobrefvet hade lika orättvist och egenmäktigt blifvit förändradt af konång Henrik IL och den aflidne grefven af Ribaumont, till förmån för den dotter, hvars förening med familjens hufvudman skulle bilägga alla familjetvister. Nu först förstod Berenger Meningen med sin faders ord på dödsbädden om en himmelsskriande orättvisa begången i den tiden han vandrade i mörkret. Han förstod att han nu skördade frukten af den orätt som begåtts mot chevaliern och hans son, för tvenne små barns skull, omedvetna derom. Det förunderliga var blott att chevaliern aldrig yttrat ett ord derom, men då dessa doknamenters innehåll vär på latin, så var kanske också detta förklarligt. Berenger skulle gerna genast afsagt sig alla anspråk på Nid-de-Merle — han var längesedån myndig och två födelsedagar hade förflutit i fängelset, så att han nu kunde sägas vara kommen till mogen ålder — men han hade ingen rätt att bestämma öfver hvad som var Eustacies och hennes barns egendom. Hans påstående om äktenskapets giltighet skulle också i och med detsamma uppgifvas till och med om han afsade sig de arfsanspråk, som, i HKändelse af Eustacies död, kunde komma på hans lott. Det skulle vara att också gifva hennes namn till pris r vanhetler; hvilket var vmöjligt.