Aftonbladet – 8 november 1869, sida 2

—LL AL hade kommit, innan man erhöll vapenboken med namnet Ribaumont, från Picardie — rödt, upphöjdt guld, i en afdelning af det senare, en leopard, svart. Eustacie Berenger; gift med-Annora, dotter och arfvinge till William, baron af Walwyn,i grefskapet Dorisette i Evgland, som bär i sin sköld blå, en siren, betraktande sig ien spegel, som han håller i handen! Sirenen var ritad och målad i all. sin glans på pergamentet, tillsammans med leoparden, och hon var så mycket mer begriplig tör både hertiginnan och Eustacie, att det var största skada de ej kunde adressera sina bref till henne i stället för till Le Baron de Walwyn, hvars obarmhertiga W så mycket förvirrade dem. Adressen var dock det minsta af FPustacies bekymmer; hon skulle minsann vara glad när hon kom så långt, och hon satt i mäster Isaks rum, försökte få honom att diktera för sig och frågade honom vid hvart tredje ord, huru det stafvades. Slutligen ringde middagsklockan och hela hushållet samlades från salongen, biblioteket, studerkammaren eller arbetsrummet, till den ofantliga salen, hvars golf var inlagdt med svart och hvit marmor, och der ett långt bord stod dukadt för alla, ty fro de Quinet var icke den som bortlade gemla, geda vanor. p . När Bustacie med Rayonette vid handen och mäster Isak stödd på hennes arm, långsamt gick fram till det något högre ställda bord der hertiginnan sjelf satt med sina sonsöner, presterna, de uppvaktande kavaljererna och damerna, såg hon att på nedre sidan af saien voro bord och bänkar fulla af sidentyger, kläden och band staplade öfver hvarandra. Och då hon gick förbi tjenarnes skara, visade sig bland dem ett mörkt, skarpt ansigte, hvars a hedrade henne med en bugniog öch en blick som tydde på gammal