Aftonbladet – 4 november 1869, sida 3

Den skandinaviska Norden. Reseanteckningar af Hevri Martin, TIL. Den arkeologiska kongressen och musberna i Kjöbenhavn. Det var med en liflig saknad jag lemnade detta stockholmska sällskapslif, så sympätetiskt och bjertligt, att jag efter några dagars vistelse i dess: kretsar tyckte mig säga farväl åt gamla vänner. Det kostade på mig att ej få fortsätta min resa i Sverge eller se den norska naturens stora scenerier. Men den arkeologiska kongressen kallade mig tillbaka, och jag måste resa från Stockholm tidigt på morgonen den 26 Augusti, för att vara i Kjöbenhavn i god tid dagen derpå. Kongressen öppnades den 27 Angusti kl.1 i universitetets stora sal. Det första sammanträdet erbjöd två egendomligheter, båda lika märkliga: kongressens öppvande på franska med ett tal af dess president hr Worsaae, intendent för Kjöbenhavns muster, och dess öppnande af danska konungen i egen person. s Franskans användande i inledningstalet tillkännagaf, att franska språket blifvit valdt till kopgressens organ, och att i debatterna och redogörelsen för kongressens förhandlingar franskan ensam skulle begagnas. Då det danska språket, såsom mycket litet kändt af utländningar, ej kunde tjena till gemensamt organ, hade man antagit det mest spridda och klara språket; men man häde med nöje begagnat sig af de goda skälen för dess antagande, och de franska medlemmarne af kongressen erforo under hela sin vistelse i Danmark oupphörliga bevis på den hjertliga och varma stämning som i detta land är rådande mot vårt eget. Jag såg föröfrigt med tillfredsställelse vid vårt första sammanträde, att fransmännen i stort antal efterkommit den skandinaviska vetenskapens inbjudning, och att vi hade en stark relativ majoritet bland främlingarne, isynnerbet om vi med oss förenade våra bröder till härkomst och språk, vetenskapsmännen från det romanska Belgien och Schweiz, som der voro på ett utmärkt sätt representerade. Hvad kongressens öppnande af konungen beträffar, visade det att regeringen ville gifva detta vetenskapliga möte en offentlig och nationel karakter, både genom invigningsceremonien och det officiella mottagandet af: de utländska ledamöterna. : Detta var en god politik, vittnande att bär, som i en större sak, familjeförbindelsen med Sverge, den nya danska dynastien sökte så mycket som möj ligt utplåna sin utländska härkomst, för att följa den patriotiska andans ingifvelse. Arkeologien har der, så att säga, en indiz rekt politisk betydelse, emedan hon är en nationalära och emedan hos ett litet, till sin ;xistens hotadt folk allt som bidrager att stärka dess egendomlighet och gifva det en utpräglad fysionomi, är för detta folk ett försvarsvapen. Också måste man egna sin beundran åt de utmärkta och ihärdiga bemödanden som i Danmark gjorts att sprida sinnet för nationens fornminnen ända till allmogen. . ; Flera sammanträffande omständigheter ha ojort Danmark till den verksammaste härden och den förnämsta medelpunkten för den europeiska fornforskningen. Det är der som denna skola bildat sig hvilken, efteratt för en tid ha skiljt arkeologien från historien, gifvit henne en synnerligt kraftig och frukt