Aftonbladet – 4 november 1869, sida 3

e man förstår höra de före andra länders forn forskare blifvit ledda dertill. -) De perioder, hvarom vi talat, äro i Dan Ii mark mycket skarpare begränsade än annor t städes, öch man måste gå till väga med sto varsamhet då man vill på vårt Gallien oc el det öfriga vestra Europa tillämpa de åsigte och slutsatser man kan hemta från studiet a de nordiska fornsakerna. De danska veten skapsmännen äro för öfrigt nu de första at erkänna det. Klassifikationerna, så nyttig för att bringa ordning och reda i de veten skapliga tindersökningarne, ha alltid blott et relativt värde, och man måste väl akta sj; att göra dem till dogmer. Jag talade om skilsmessan mellan arkeolo. gien och historien. De sträfva efter att åte mötas. Den gamla historien hvilade alltfö mycket på traditionella och godtyckliga före. ställningar om folkens ursprung. Hon utvid: gar, och skall med hvar dag alltmer utvidg: sina grundvalar, med biträde af linguistiken arkeold jen och antropologien. — Genom för. kastande af den skriftliga och muntliga tra ditionen äfventyrade arkeologien åsin sid: att utbyta ett godtycke mot ett annat. Mar närmar sig hvarandra, allt under det mar upplyser hvarandra. . Historien. förnekar ej längre föruttillvaron i Europa af den grofhuggna stenens ålder eller rättare sagdt långe åldrar, det vill säga af de oberäkneliga tide hvarinder de äldsta menniskörna ej känt metalletna och ytterst långsamt utvecklat sig Arkeologien, ä sin sida, tillägger ej längre den pulerade stenens och de megalitiska minnesmärkenas period en öfverdrifven ålder, och syhes mig alltmer erkanna, att denna period kan nära ha föregått bronsens och. Jätt öfvergår i denna. Det är här som uu rycket förhistorisk blir sväfvande och skulle fora: en bestämdare definition. i Den danska vetenskapens ära är hennes museer. Inpan vi tala om kongressens fysionomi, maste vi stanna ett ögonblick inför II dessa beundransvärda samlingar, som varit Jutgångspunkten och den väsentliga näringen för detta intressanta och nyttiga möte. I Det är I det så kallade Prinsens paläis, I beläget vid en kanal bakom Christiansborgs ansenliga -konungapalats, som de båda museerna, det etnografiska och det arkeologiska, lämnade att komplettera och förklara hvarandra; finnas förenade. 4 I Grundandet af mäseet för nordiska fornI saker går tillvaka ätida till 1807, Det har Jen dansk vetenskapsman prof. Nyerup att Itacka för sin tillkomst. Det etnografiska museet grundades 1851 af en öfverlägsen man, rof. Thomsen, som gifvit en kraftig impuls åt de arkeologiska forskningarna och varit den verksaiitmaste befrämjaren af den stora rörelse, hvars resultater vi hu se. Föreningen af de båda museerna, börjad af Thomsen, har efter hans död 1865 blifvit fulländad genom en lycklig tanke af hr Worsaae, den nuvarande irektören för Kjöbenhavns museer. Worsaae har förbundit den etnografiska samlingen med den nordiska fornsakssamlingen, derigenom att han i den främsta af de salar som innehålla typer, klädedrägter och husgeråd från jordens nuvarande folk, uppstält en samling af primitiva fornsaker, förskrifvande sig från nästan alla delar af verlden och ämnad att tjena till jemförelsepunkt med de skandinaviska ländernas fornsaker. Man kan pu, tack vare hr Worsaaes förträffliga anordning, jemförade nordiska fornsakerna med dem från vårt Bretagne eller andra länder i vestra Europa, samt med dessa urgamla fornlemningar som återfinnas i Amerika lika väl som i Japan, i Egypten likaväl som i Grekland, och man kan likaledes jemförs alla dessa lemningar af den primitiva eller gamla . verlden med de husgeråd och prydnader som begagnas af de folk, hvilka ännu i dag lefva under samma förhållande som de; hvarunder den gamla verlden lefvat. Hvad som härvid är af synnerligt stort intresse är, att man från folk till foik och från land till land kan genom tid och rum följa de ornamentala formarnas förändringar och öfvergångar uti hvarandra. Utan att inlåta oss på en detaljerad undersöknving, som i stället för en artikel skulle fordra en bok, vilja. vi här, med anledning af de typer af olika racer, som blifvit samlade at Kjöbenhavns etnografiska museum, göra en anmärkniog, som måhända förtjenar någon uppmärksamhet af antropologisterna Det är den att man nästan öfver allt, så långt vi varit i tillfälle att sträcka våra forskningar, hos Europas särskilta folk ej mindre än hos Amerikas och Asiens aflägsnaste stammar, oföränderligt finner blandade med hvarandra två typer, som skilja sig icke blott eller icke förnämligast genom denna kraniets form som nu utgör förnämsta föremålet för antropologiens debatter, utan äfven genom hela individens allmänna skapnad. Hos den ena af typerna kort hufvud och bredt ansigte, jemte formvariationer, som t. ex. hos oss ha benägenhet att bli klothufvud och hos tysken ett mera kubformigt hufvud, gestalten undersätsig, växten vanligen föga lång. Hos den andra typen långt ansigte, rak eller bugtad näsa, figuren smärt och växten lång. Vi sätta här endast ett frågetecken. Museet för de nordiska fornsakerna är, genom den förträffliga anordningen, ej mindre än genom rikedomen, omvexlingen och den utmärkta vården af föremålen, deras fördelnin och klassifikation mönstret för alla muster i Europa. Jag skulle e ens kunna försöka att gå en föreställning om denna lysande samling. ag skall inskränka nig till några anmärkningar, somingifvits mig af de långa, men alldeles otillräckliga besök vi gjort i dessa af vetenskapliga skatter uppfylda salar och af våra samtal med deras utmärkte vårdare hr Worsaae och han skickliga biträden hrr Valdemar Schmidt, Engelhardt, Herbst, Steinhauer, Strunk, m. fl. Som vi redån kunnat se af de till Frankrikes och de britiska. öarnes musåer och isynnerhet till den senaste -verldsexpositionen skickade profven, förete nordens och Galliens fornsaker stora likheter jemte intressanta variationer. Sålunda ega Danmark och Sverge i polerad eller små flisytor fint arbetad flinta en myckenhet redskap och vapen, lansspetsar, yxor, kvifvar, hammare m. m., hvartill vi hos oss endast mycket sparsamt träffa motstycken. Deremot har norden ingenting som kan täfla med våra präktiga bretagnee AE ER VR Pl NO