Aftonbladet – 4 november 1869, sida 2

en bedragerska, kanske en katolsk spion. Lägg märke till att jag icke tror på allt detta, men blott vill låta er veta mot hvilka rykten ni måste vara på er vakt. La pauvre petitel sade mäster Isak för sig sjelf, halft törskräckt, men han sansade sig genast och tillsade högt: Fru hertiginna, detta är så godt som hotelser, ehuru jag kom hit nära nog besluten att derförutan anörtro er allt. ; Der är således en hemlighet? Ja, fru hertiginna, men bedrägeriet består blott i ert namn. Hon är sannerligen anka efter en Bartolomei-martyr, men denne martyr var icke min son, hvars hustru var ycklig nog att finna döden tillsammans med honom. Och hvem är hon då? Fru hertiginnan har hört talas om familjen Ribaumont? Ha! Baron Ribaumont! En munter kamrat och vän till konung Henrik II, men hva s ögon öppnades för sanningen genom Caligny, ehuru han saknade mod att offentigt bekänna det. Ja, den sista fest hvari ag vid hofvet deltog, var den då der gjordes röllop åt hans lille son och grefve Ribaumonts dotter. Det sades att ynglingen sedan var ett af offren i Paris. Så var han ock, madame. Och denna stackars enka är den lilla flicka ni såg visas vid honom. Och till svar på hertiginnans ifriga fråsor, började han berätta om Eustacies flykt ir klostret och om sitt första möte med henne. Men han öfvergick snart till deras vistande i La Sablerie och berättade huru hon der blifvit igenkänd af en ung herre, som sett henne vid hofvet och som nu ville fly I England för religionens skull, samt huru hän pu förtrott honom ett bref till sin maces moder, hvari han bad denne sända efter enne och hennes lilla dotter, då den senare var arftagerska till gods i England, såväl om i Frankrike. (Forts.)