ståtlig nog, och med en obeskrifligt skarp och genomträngande blick i de grå ögon, som nu fästades på Isak Gardons haltande, skröpliga gestalt och allvarliga, vördnadsvärda ånsigte, då hon halft reste sig och med en böjning på hufvudet besvarade hans djupa bugning. , Sitt ned, mäster Gardon, ni är ännu icke frisk, sade hon, pekande på en stol. Jag måste besvära er med att komma hit, ty jag antager att ni icke har lust att afhandla era egna angelägenheter i församlingsrummet. Madame är mycket god och omtänksamp, sade Isak vördnadsfullt, men dock med en blick och en ton, som visade henne att hon pu icke hade för sig en at de prester, som vid samtal med henne aldrig kunde glömma sin ringa börd. Jag har hört, sade hon -och öfvergick genast till ämnet för samtalet, att ni afslagit Samuel Maces begäran om er sonhustrus hand. Nu önskar jag att ni måtte veta att Mac6 är en hederlig ung man, som jag kännt sedan hans spädaste barndom — och här följde nu en beskrifning på alla kandidatens dygder, hvarpå Isak blott svarade med en bögning hvar gång madame nödgades draga andan, tills hon slutat både Maces historia och tillkännagifvandet om hvad hon sjelf ämnade göra för denne lycklige prest. Då först sade mäster Isak: Fru hertiginnan är alltför god, och den unge mannen synes mig vara en förträfflig person. Det oaktadt kan det icke ske. Min sonhustru har beslutit att aldrig gifta om 8Ig.n ENG, detta är ju ren dårskap, sade hertiginnan. Vi hålla icke såsom katolikerna före, att det är något godt i det ogifta ståndet, utan säga hellre med Paulus: bättre gifta sig — än brinfia. Och för att säga sanningen, mäster Gardon, så har denna er dotter, satt många tungor i rörelse.n Icke genom sitt eget fel, fru hertiginna. Vänta, käre vän — jag har ännu aldrig sett den man, prest eller lekman, som i dylika ting var en opartisk domare. I gamle