fötterna allt hvad han förmådde, i hack och häl följd af de tappra kamraterna. Och nu till slut en äkta Hudiksvallsanekdot: För några år sedan bodde här i staden en barberare och fältskär, som varallmänt känd för sin stora ordfyndighet. Till denne kom en vacker dag en arbetskarl, medhafvande sin minderårige son, den der råkat få en skillingsslant i halsen, hvaraf han höll på att qväfvas. Vår fältskär anmodades således att med tjenliga medel uttaga den fatala skillingsslanten, men gubben, som var i starkt misshumör deröfver att stadens exekutor, rådman W., nyss gjort honom en obehaglig visit, vägrade all hjelp och hänvisade gossen till stadsexekutorn. Stadsexekutorn ? upprepade gossens far frågande. Ja, just han, förklarade vår fältskär, ty jag känner ingen här i staden, som så bra kan uttaga hvarenda skilling, som ban. r Gubben Noach.