Aftonbladet – 1 november 1869, sida 3

t br Zs synnerliga förord för bådesystem och läg I robol : Systemets verksamhet delas i tre hufvödsakliga åtgöranden, nemligen för ordbildning, ordförkortning och satsförkortning. : ör ordbildningen bar hr Huber för svenska spräa I kets talljud bibehållit samma bokstäfver eller teckn som Gabelsberger antagit för det tyska språij kets. Af de 27 bokstäfver, som representera enkla talljud, bestå icke mindre än 9 hvardera af 2 skrifelementer, 8 af 3 och 1 af 4 sådana; och sålunda alla tecknen tillsammans af 55 pennrörelser. 1 mitt stem bar jag dock visat, att för alla enkla talljud behöfvas ej flera än 26 olika pennrörelser, af Bvilka 4 olika sådana för blott 2 talljud i sjelfva verket äro särskilt egnade att ytterligare be fordra L1 igheten. I Hubers (Gabelsbergers) system antages hvarje vokal hafva ett symboliskt märke — så t. ex. har vokalen a vställning i midten och kraft,, vokalen å (kort 0) shvälfning till symboliskt märke. Vokalens tecken antages vara ett synligt tillkännagifvande af detta märke. Vissa konsonanter antagas egnade, att symboliskt i sig emottaga som21 liga vokalers egen omliga märke, hvarigenom, der sådant låter sig göra, ni gon minskning i pennrörelsen obestridligen uppkommer vid bokstäfvers förening. Denna minskning är likväl ej större än att de 401 ord, som finnas upptagna i exemplen ä pag. 3 ifr. 0; m. Adam t. o. m. öl å pag. 9, och vit å pe 9 ifr. o. m. badav t. o. m. stå, samt alla ord å pag. 10, ändock erfordra 2121 olika pennrörelser, hvaremot de skrifna på mitt sätt ej erfordra mer än 1529 sådana; och att de 37 ord, som finnas upptagna efter bokstafven A å pag. 16 ) kräfva 225, men på mitt sätt blott 160 sådana rörelser. Alla dessa ord, skrifna enligt min metod, I kunna läsas nära nog lika som ord i vanlig bok, stäfeskrift. Hubers beteckning är deremot ofta svårare att läsa, äfven om den blifvit gjord med den ytterliga noggrannhet, som den ovilkorligen kräfver, emot hvad min beteckning behöfver. De många allmänna och enskilda reglor, som Hubers lärobok uppgifver redan för sådan teckenförening, äro af så vilkorlig beskaffenhet, att en oupphörlig skrifhastigheten motverkande villrådighet måste uppta vid deras tillämpande. Icke stort bättre bevändt är det med reglorna för teckenförbindelser i sammansatta ord. Eller hura skall en, af ingen medfödd fantasi lyckligjord, med blott sundt förstånd begåfvad menniska vid hastig skrifning bete sig, då han nödgas tillämpa sådana reglor som dessa: Ord, som ingå sammansättning böra i allmänhet (således icke alltid) skrifvas i öfverensstämmelse med vokalisationens och konsonantförbindelsens grundsatser.Flexions eller (?) så kallade välljudsstafvelser säsom också ofta slutsafvelserna-ring, ing eller ning kunna utelemnas. Att de likväl vid vissa ord för tydlighetens skull böra skrifvas — — skall den mera öfvade stenografen snart lära sig inse. Enligt mitt system måste hvarje ords första talljud alltid betecknas och uteslutning kan ej komma i fråga af annat än en senare del deraf. Det beror således af skrifvarens egen akrifförmåga att börja ordets anteckning i samma ögonblick dess första talljud höres. Enligt Hubers deremot måste skrifvaren, om än bans förmåga att föra pennan är aldrig så stor, redan vid ordbildningen först Höra ordet uttaladt innan han. kan börja beteckningen. ; För ordförkortntngen, som består i ytterligare förkortning af ord, allt eftersom de de måste hänföras till de särskilda ordklasser, som tillhöra etymologien, finnas visserligen reglor, men dessa i allmänhet lika vacklande, som de för ordbildninger, ofta beroende af en mängd vilkor, som först efter ett eller annat ords utsägande kunna förnimmas; ofta endast artydande hvad som med vissa förbebåll kan göras, dervigd låtande det bero af den öfvade stenografen att verkställa hvad ingen regel kan stadgas för. I min lärobok finnas deremot för ordförkortning, utan afseende på hvilken klass orden tillhöra, blott 7 reglor, och dessa så bestämda, att ingen villrådighet om deras tillämpning kan hos någon tänkande uppstå. Ja tanken behöfver knappast anlitas, sedan örat blifvit vandt, att kasta ifrån sig de taljud, som ej få betecknas. Pönnrörelserna vid ords förkortning enligt mitt system blifva i allmänbet mindre än enligt Hubers. Så är fallet vid verbers kovjugation. Så erfordrar Hubers beteckning af de 106 ord, som finnas i de å pag. 24 upptagna exemplen slutande pag. 25 med döden., 462 pennrörelser, men enligt min metod blott 313 sådana; och de 110 ord, som finnas i exemplen å pag. 26 erfordra enligt Hubers 355 och enligt min endast 248 pennrörelser, Satsförkortning består i en ytterligare sordförkortning, som blifver möjlig genom sammanfattande af hela satsens eller af flera i nödvändigt inre sammanhang stående satsers innehåll. Hufvudregel är härvid, att sjelfva satsens sammanhang antyder det icke tecknade eller fastmer det endast genom någon stafvelse eller något hufvudljud antyddas. Denna sorts förkortning förutsätter således up; fattning först af en eller flera satser, innan beteckningen kan börja, hvarigenom en ännu större tidsotdrägt vållas än förut är omnämnd vid förkortning af enstaka ord. Få torde också finnas, som förmå uppfatta och i minnet bibehålla följande uttalade satser, under det de anteckna föregående, och kunna de det ej; så skall följden ovilkorligen blifva, att tankarne sällan bli återgifna ordriktigt, men mången gång deremot vanstälda. Denna förkortning sker genom många olika ytterst enklabeteckningssätt för hela ord, än med deras pegynnelseän med deras slutbokstäfver, in med-den mest framstående vokalen, som höres ordet m. m. Reglorna derför förete i allmöäns het samma obestämdhet, som förut och inskränka sig mest till att antyda hvad som möjligen kan söras. Dock fordrar rättvisan det erkännande, Itt äfven bestämda reglor finnas, såsom t. ex. den ör förkortning af ord, som bestå af flera stamrd så lydande: man skrifver den del, som mest bidrager till framkallande af hela ordets begrepp och förkortar den andra, elier förkortar den, som ir mera egnad till förkortningens användande och skrifver den andrav. Oaktadt de i Läseöfningen (pag. 30) ofta bejagnade, af hr X sjelf såsom djerfva erkända förkortningar, innehåller detta stycke 3026 de relser, men skrifvet på mitt sätt blott 2254 sålana. Uppehålles emellan beteckningarne äro i Hdubers 832, och kunna ej bli mindre; enligt min netod kunna de bringas till blott 518. ) Mycket mera vore att Hillägga, men för hvar och en, som ej är underkastad inflytelsen af,en ix id eller af något särskilt intresse, må det anörda väl vara tillräckligt bevisande, att det Gavelsbergska systemet byarken är eller någonsin kan blifva passande för svenska språkets stenoska behandling; hur lämpligt det än må vara ör det språk som Tegner tillråder: — — Lägg af ditt flegma, att icke meningens vörjan är glömd, innan man hinner dess slut. Att på svensk kortskrifningskonst inympa ett ådant skrifsätt, som det Gabelsbergska, har så nycket mindre skäl för sig, som vi redan hafva seorg Scheutz, F. O. Silfverstolpes, L. J. Hiertas ich P. Götreks, äfven till stor del efter utländska nönster bildade metoder, hvilka alla äro vida lätare inlärda och lättare tillämpade, men ändock I EB eh PP Dl I Få ) I min bostad n:o 31 Drottninggatan vill jag med 2aöje visa specifikationer å i detta Bemötande lemnade summariska sifferuppgifter.