Aftonbladet – 1 november 1869, sida 3

mitt svar, men de ord ni då talade, de frågor ni framstälde, gjorde mitt hjerta brinnande i mig och förvirrade miua tankar, och... Upprörd och osäker på sin förmåga att uttrycka sin mening; stammadehan, hopknäppte passioneradt sina händer, försökte fortsätta, men kunde ej få framett enda begripligt ord. Sir Marmaduke roade sig under tiden med en lång hvissling, som skulle uttrycka den största förvåning, men alltför godhjertad att ej tycka synd om den upprörde ynglingen, klappade han honom på axeln och sade helt vänligt: Ni fann att ni till slat blott var en hetlefrad pojke, men en hederlig sådan. Ty jag vill. förlita mig på att min flicka icke vet något om detta. Huru skulle hon veta, sir, hvad jag sjelf icke visste? cHa! ha! skrattade sir Duke, således var det bara fru Nans försigtighet som tände lågan? Ho! ho! ho! Men nu är frågan — hvad skall det bli af detta? Och han betraktade fransmannen med samma blick, som när han brukade bese en ung häst. Sir, sir, sade Måericour och kastade sig i sin franska häftighet bokstafligen på knä för honom: alåt mig hoppas! Jag skail välsigna er! Jag skall...n Stig upp, gosse, sade riddaren hastigt; inga sådana dårskaper! Mjölkpigorna komma här förbi i nästa ögonblick. Hopp — ja, hvad slags hopp kan man gifva er 1 denna sak? Ni ären mycket god-och hederlig gosse, men ni är ej af det slags kärlar, man väljer till måg. Ja, ja, jag vet att ni är en stor man i ert eget land, men Hvad är ni här? En fattig flykting, en tiggare, jag vet det