Aftonbladet – 28 oktober 1869, sida 3

fvad den saken angår, mumlade Philip icke så litet skamflat och litet förnärmad tillika, så vet du väl att jag sätter vår protestantiska tro så högt, att jag ej ens ville höra ett ord af hvad den listige gamle presten sade, Det oaktadt, sade barnet att har såg fängelsets portar slås upp på vid gafvel af kärleken. — . Och hur såg kärleken ut i bläckhornet! Hade den vingar som Cupido i baletten uti Louvren? frågade Berenger retsamt. Jag sade äg ju att jag icke sjelf såg någonting, svarade Philip snäft. Detta var italienarens tolkning af gossens åtbörder. Det var genom kärlekens bemedling, sade han, och genom en skön dam, hvilken — ja, han Jemnade minsann intet tvifvel om hvem det var,, tillade ynglingen rodnande. Naturligtvis, enligt chevalierns föreskrifter. Du är full af fördomar och döf för allting, sade Philip. Hvad? skulle chevaliern kunnat lära honom att säga — att jag — jag —p (han tvekade och gjorde ett litet uppehåll) att min — min kärlek — jag menar att han såg min vapensköld förenad med det spräckliga fältet och den svarta leopardenp. : Åh! det skall bli min dotter, är det icke så? skrattade Berenger; jeg mottager med stor glädje ditt frieri till henne. Berepger, hvilken gäckande demon har fått makt med dig! ropade Philip, halft ond, halft medlidsamt. Huru kan du tala så om den stackars lilla ? Derföre att ju mera de söka inbilla mig att hon är död, desto tydligare är det mig att de icke sjelfva tro det. Jag skall säkert en gång finna henne, och då, Philip, skall ingen få gå dig i vägen. Philip ät höra ett slags missnöjdt brummande,