Aftonbladet – 27 oktober 1869, sida 2

stan så, när det med like mycken styrka i rösten, som ömhet i tonfallet bedyras, att qvinnan har liksom ett monopol på familjens vårds. Om mannen har sin andel deri, hvilken ej hindrar hans öfriga verksamhet, hvarför skulle ej qvinnan äfven kunna ha ett ändamål att fullfölja utanför hemmets stilla verld,? Så länge dessatom herrarne af den konservativa skolan ej bestämdt åtagit sig att för det stora antal qvinnor, som enligt statistikens vittnesbörd hittills måst stanna utanför hemmetsstilla verld, bereda tillfälle att sysselsätta sig med sin familjs uppfostrande vård,, torde det kanske ändå ej vara så alldeles uppoch nedvändt att öka de alltför knappa tillfällena till hederlig verksamhet och utkomst. Ja, det skulie väl ock kunna ifrågasättas, om ej möjligen hemmets stilla verld skulle öppnas för flere qvinnor, i den mån dessa, genom solidare bildning och vidgad kompetens till offentlig verksamhet, j mindre behöfde låta sig af mannen försörjas, än kunde med honom bidraga till familjens dagliga utkomst och, kostnaderna för dess uppfostrande vård. Afvenså förtjenar det måhända att öfvervägas, om ej många flere hem skulle blifva verkliga hem, i den så vackert antydda betydelsen, i samma mån qvinnan genom en med mannens likartad bildning bättre sattes i stånd att förstå och symI patisera med hans sträfvanden. I Att blomsterströ för qvinnans fötter med vackra fraser om hennes höga bestämmelse på samma gång man nekar henne att utveckla och på ett samhällsnyttigt sätt använda sina krafter, på samma gång som man i för henne stänger hederliga försörjningsutI vägar, det är som att räcka en sten åt den som beder om bröd. Litet mindre medeltidsromantik, skulle vi önska, litet mer af nittonde seklets humanitet och rättvisa! LOTARRSRAALTEKTARTS