Aftonbladet – 27 oktober 1869, sida 2

En ganska vigtig principfråga med afseende å tillämpningen af kommunaltörfattningarnes bestämmelse om röstmaximum, i besvärsväg dragen under regeringens pröfning, har nyligen blifvit afgjord. Frågan gällde huruvida en person, som, jemte afgifvande af egna röster, äfven röstar på grund af fullmakt för annan person, eger afgifva ett röstetal, som sammanlagdt öfverstiger det bestämda maximum af en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Konungens befallningshafvande i Westerbottens län, som först pröfvat besvären, hvilka rörde ett stadsfullmältigval i Umeå, var af den åsigt, att en röstandes egna och hans såsom fullmäktig afgifna röster ej fingo sammanlagdt öfverstiga det bestämda maximum, men K. M:t har deremot resolverat att enär den i 8 12 af nådiga förordningen om kommunalstyrelse i stad stadgade inskränkning i rösträtten afser endast det röstetal, som bör tillkomma en hvar röstberättigad för egen del, samt, jemlikt 13 i samma förordning, röstegande är berättigad att sin talan och rösträtt på annan röstegande öfverlåta, utan någon inskränknivg i afseende å iden befullmäktigades och hans hufvudmans sammanlagda röstetal, har K. M:t funnit godt upphäfva dess befallningshatvandes öfverklagade utslag. SREERSFRERNSFRTTES