Aftonbladet – 26 oktober 1869, sida 2

kättare än kalvinister och kunde alls icke reda sig mot en medlem af anglikanska kyrkan, en lärjunge af Ridley och Blooker. I dessa oroliga tider studerades teologi äfven af unga adelsmän, och lord Walwyn hade, med hänsyn till sin doitersons egendomliga ställning, dragit försorg om att ingenting häri skulle felas i hans uppfostran, dessutom ville Berenger af blott hederskänsla lika litet ölvergifva den lära som den maka han i barndomen emottagit. Och han visste såväl att den minsta eftergift skulle göra honom till ett lätt byte för Diänes planer, att han derföre höll sig stel och otillgänglig också mot presten. Diane hänsyftade aldrig på minsta vis på de förslag, som blifvit honom gjorda, men han fann ofta gåfvor från någon okänd hand inlagda i hans rum. De böcker han funnit der, blefvo ombytta när han kunnat hinna läsa dem, och märken voro satta vid de vackraste tiraderna deri. Böckerna voro mest af den sort, som förvred hufvudet på riddaren af La Mancha, dock med en förherrskande Grstryknivg af herdelifvet, såsom Diana, af George Montemnyer, jemte hars talrika ef-:! terhärmare. Philip ansåg dem allesamman såsom det uslaste skräp i verlden och kunde ej uthärda mer än ett par af Amadis af Gallien, eller Palmerios af England strider och fältslag. Men då han fann att grefvinnan Selinville högeligen beundrade de enfaldiga herdarne, ännu enfaldigare än deras: egna får, och var mycket angelägen att herr baronen också skulle finna sig rörd af deras öden, gjorde vår hederlige Philip förtviflade ansträngningar för att i sin broders stad och ställe sluka de långtrådiga volymernas innehåll, men befanns allid försjunken i en sund sömn midt i det intressanaste samtalet mellan Damon och Tirsis om kärlekens devirs,