Aftonbladet – 26 oktober 1869, sida 2

STOCKHOLM den 26 Oktober. Mycken undran förspörjes för närvarande rörande regeringens afsigter i fråga om den af Riksdagen beslutna reform i den kommuaala rösträtten i städerna. Sex månader ha snart förflutit sedan Riksdagens skrifvelse i imnet afläts, och man har sedandess förgäfves väntat att i Författningssamlingen finna oromulgerade de af Riksdagen för dess del wotagna nya bestämmelser i förordningarne om kommunalstyrelse i stad och om kommuralstyrelse i Stockholm. Under antagande utt ärendets afgörande möjligen fördröjdes genom dess öfverlemnande till några vederbörandes hörande, ba vi i Civildepartemen.et efterhört huru härmed kunde förhålla sig, men dervid erfarit, att skrifvelsen alltjemt hvilat och fortfarande hvilar hos departementschefen, Den förmodan ligger således nära till hands, att någon tvekan förefinnes att sanktionera Riksdagens beslut, och att det är den som vållar det långa dröjsmålet med afgörandet. Vi skulle mycket beklaga, både för sakens skull och för regeringens egen, om denna förmodan visade sig grundad och om en sådan tvekan skulle leda derhän, att Riksdagens beslut i detta ämne icke blefve af K. M:t stadfästadt. Det lärer nemligen icke ha kunnat undgå någon uppmärksam aktgifvare på förhållandena inom landet, att bland alla de anledningar till missnöje, som här må kunna förefinnas, bland alla de missförhållanden öfver hvilka här klagas, finnes det näppeligen någonting, som väckt en så stor och så allmän förbittring, som den förtryckande röstöfvervigt, hvilken genom kommunalförfattningarne lemnats i de högre beskattades händer, och hvilken gjort sig i synnerligen hög grad känd i städerna. Vi ha vid behandlingen af denna angelägenhet tillförene flerfaldiga gånger haft anledning uttala den nämligast deri, att de alstra och underhålla en fiendtlighet mellan samhällsklasserna, hvil-! ken för en lugn utveckling af samfundsför-! hållandena kan blifva af mycket menliga! följder. Det är möjligt, till och med antag-i ligt, att med en förändrad röstgrund föga eller ingen förändring skulle inträda med afseende å den personal, åt hvilken kommunala färtroende-uppdrag anförtroddes och med afseende på karakteren af de kommunala myndigheternas beslut och åtgärder i alimänhet. Men den stora och väsendtliga fördel vunnes genom en billigare röstgrund, att menigheterna, när de fanne sig ega något inflytande på valen, skulle betrakta de personer, åt hvilka vården om de kommunala angelägenheterna anförtroddes, såsom sina representanter, för hvilkas beslut och åtgärder de hade ett slags medansvarighet. För närvarande förefinnes deremot, hos det från allt inflytande på valförrättningarne utestängda stora flertalet af kommunernas invånare en allmän och stor benägenhet att med misstro betrakta de kommunala förtroendemännen och att öfverflytta detta misstroende äfven på deras åtgärder, till och med då dessa kunna vara ganska välbetänkta och ingalunda förtjena något omildt bedömande. Det förslag, som efter en het dust i Första kammaren blef af Riksdagen antaget, gick derpå ut, att det nu bestämda röstmaximum af en tjugondedel af hela röstetalet efter röstlängden skulle utbytas mot ett stadgande, som innefattade en samverkan af relativ och absolut röstbegränsning, så att icke någon skulle ega utötva rösträtt för större antal röster än som svarar mot en femtiondedel af stadens eller valkretsens hela röstetal efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för 10,000 rdr inkomst af kapital eller arbete. Den relativa begränsningen, en femtiondedel af hela röstetalet, skulle verka inom de mindre städerna, den absoluta, som stadgar att ingen får rösta för mer än den bevillning, som svarar mot en inkomst af 10,000 rdr af kapital eller arbete, skulle verka inom de större. . Det lärer väl knappast falla någon in att betrakta detta förslag såsom omstörtande. Vi för vår del, som tro att man kunde göra ännu större eftergifter åt yrkandet på personlighetsprincipens erkännande, erfara visserligen, mgen känsla af entusiasm för den af Kiksdagen beslutna reformen; men då vr städse hyllat den åsigten, att man vid reformsträfvandena bör taga i betraktande förhandenvarande förhållanden och söka göra klart för sig hvad som kan vara möjligt att ernå, så ha vi tillstyrkt antagandet af det nu föreliggande förslaget, emedan de öfverklagade missförhållandena dock skulle derigenom i någon, och icke alldeles oväsendtlig, mån undanrödjas. Deras antal, som kunde finna sig ega någon möjlighet att göra sin röst gällande vid de kommunala angelägenheternas handläggning, skulle icke obetydligt ökas, och derigenom vinnas en fastare grundval för de kommu-nala institutionerna än för närvarande, då makten ligger hos ett ringa fåtal och massan af befolkningen betraktar dem med afvoghet, för att icke säga fiendtlighet. Men just derföre att reformen är på samma gång så ytterst moderat och dock skulle ionefatta ett verkligt framsteg, hade man väntat att regeringen skulle kunna utan någon tvekan gifva den sin stadfästelse. Man hade äfven några yttre anledningar till ett sådant antagande. Då frågan förevar vid 1868 års riksdag, och ett förslag, af ungefärligen enahanda syfte som det nu föreliggande, af lagutskottet framställdes, fann regeringens främste ledamot, hr justitiestatsministern, sig föranlåten att framlägga de! betänkligheter, som han hyste mot dess antagande. Man torde erinra sig, ati utskottet då hade, jemte ett relativt maximum af en femtiondedel af hela rösttalet, föreslagit såsom absolut röstmaximum 100 röster. Hans mn mn AA pe yn er KR RR kt ov BA RR OO IN AN ET TO 4 fvertygelse, att det betänkliga uti de nu illande rösträttsbestämmelserna ligger för-: — MG, Va exc. frih. De Geer erinrade dervid, att maxiTREE RATTAR NEN NR