Aftonbladet – 25 oktober 1869, sida 3

Jsuccesser. Detta visar ock, att när svensk bofvet var preussiskt sinnadt, önskade Preus sen starkare kungamakt i Sverge; men nä — sedan svenska hofvet blef franskt sinnad önskade Preussen (och Ryssland) svagar kungamakt i Sverge. Vid 16 år befriades Gustaf från guvernö och aflade trohetsed på rikssalen samt hö . Jet: tal, så mycket mer anslående, som allt.Jsedan Wasakungarhes tider svenske män al. drig hört sina konungars rösto Intrycke le skämdes efteråt genom prinsens studerad -— gång i processionen, tillgjord ända till löjlig 6 het, karakteriserande högmod och fåfäng: samt teatralisk löjlighet. Drottoingen gjord ec Ibäftiga förebråelser öfver — sin egen eka g — palse. st) Hos ständerna uppstod tvist, om man skull ge kronprinsen säte och röst i rådet. Drott-ningen var oviss att hos sin son finna er röst för sina planer inom rådet. Man ville gerna behaga och smickra prinsen, som visade lyckliga dispositioner och det är i menskliga naturen att vilja behaga dem som styra elier äro bestämda dertill. Flere funno dock detta stridande mot lagen. Drottningen skrifhon önskade, och måste hon tillstå, att hon har Fersen mycken obligation, som då hon exponerade honom sina skäl, strax agerade derefter. Fersen skrifver: aDet blef mig uppdraget att göra mig underrättad om prinsens åsigter, hvilken tycktes då hedra mig med sitt förtroende. Jag hade ett grundligt 52 a o e o ver: cSaken tog vid Riksdagen det slut, som d r s 3 , samtal, hvarunder jag utvecklade sakens för. delar och olägenheter. Prinsen bad mig hindra saken, som för honom blott skulle bli en förargelseklippa. Han fick närvara i rådet, då kungen der befann sig, men utan röst; ätvenså i hofrätten och kollegierna. Tog dock ingen närmare kännedom om verken oaktadt uppmaningar. Lofvade flere gånger, men det stannade vid löften. Drottningen och prinsen sjelf önskade anställning i preussiska armeån. Han ville bort från modrens välde. Alla medel användes för bifall hos ständerna. Prinsenanvände all förmåga och inställsamhet och satte i verksamhet hofmän och alla vänner. Den I betydliga utgiften och Preussens fiendtlighet vållade afslag. Härunder genomskimrade en j fond af förställning med modren, som han ej älskade, stor likgiltighet för fadern, ringa :Iförtroligt umgänge med bröderna samt mycket ombyte och oro vid val af nöjen. i; Prinsens danska giftermål ville modren yta mot en preussisk brud. Vidare preusIsiska band oroade alla sionen, äfven prinRi sens. Ehuru han för modren dolde denna arbetade han i hemlighet att väpna sdagsoppositionen mot henne, Han visade stor glädje för danska giftermålet, men glädjen gällde tanken på eget hof samt ceremonielet och brudståten. -Mottog ridderligt sin brud i Helsingborg, men iakttog all hofvets plågsamma representation hela resan, äfven i smastäderna. Fillät hvarken sig eller någon att rubba sin frisur genom hatt på hufvudet, ej heller tilläts annan chaussure än med röda klackar och silkesstrumpor, hur kalit och smutsigt det än var i November. Redan vid ankomsten till Stockholm visade han bruden ett uppförande, så att hela hofvet harmades. Fersen lät honom förstå hur detta inverkade på hans anseende hos folket. Han bekände för henne en bestämd afsmak, onaturlig hos en 20 års prins. Hennes blyghet och samtal syntes F. endast svaga förevändningar att dölja ett hjerta ur stånd att ka och öfverskyla en fysisk svaghet, sedermera fullkomligt bekräftad. Hans hof inrättades på bullersammaste sält.. All Stockholms ungdom drogs dit. Alla dagar soupter, baler, promenadpartier i kalesch, omvexlande med gutter och dejeunter vid Carlberg och utom staden i största oordning. Man dinerade ofta kl. 9 för slå sönder glasen, bryta sönder deserten och uppfördes i prinsens egna rum, der spektaklen började kl. I på natten. Prinsessan placerades alltid möjligast aflägsnad från honom och han affekterade att ej tilltala henne il stora verlden. Nu började han kurtisera grefvinnan Ribbing. Hon gaf något efter för sitt koketteri, men vägrade slutligen hans hyllning. För att ge mer clat åt sina kärleksaffärer valde han den nöjeslystna friherrinnan Durietz. Hon mottog bref, lika passionerade, som hans tåte å tete voro kalla. Ännu 1772 skrifver Fersen, att Gustaf hade litet eller intet skägg och hela hans ansigte hade intet manligt. Majestäterna inhemtade Fersens råd för att ge prinsarna smak för krigsyrket. De bivistade gardets lägeröfningar, med fältequipage för prinsar och med en train af vagnar, servis och betjening. Då kungen 1768 gick upp i rådet med sin bekanta deklaration om regeringens nedläggande, såframt ej Riksdag sammankallades, behöfde han dricka två glas ungerskt vin att stärka modet. Drottningen öfverfölls under tiden af så stor rädsla, att ångestsvetten genomträngde hennes klädning; hon kallade Fersen och uppmanade honom att skydda kungens person, och allt hvad han sade till hennes lugnande kunde ej trösta henne. Då Gustaf hemkommit från Paris efter fadrens död, kallade han genast Fersen för att höra allmänna ställningen. F. framlade vallistorna, som visade de demokratiska niössornas allmakt i ofrälse stånden, F. begärde afsked från gardet, men öfvertalades qvarstå till Riksdagens slut. Kungen önskade F. till landtmarskalk, hvilket F. afslog. Snart kallades F. åter för att höras omm partiernas förening. F. erinrade om de fåfänga försöken 1763 och följderna 1766. Svårt att återföra ett folk, som under frihetens banr utöfvade våldsammaste sjeltsvåld. Emellertid trugades F. att åtaga sig underhandla med mössorna samt ryska och engelska ministrarna. Mössorna insågo genast, att konungens förslag utgick mindre från uppriktig önskan om försoning än från nödvändigheten att understödja de hofvet tillgifna hattarnes svaghet. Mössorna ej blött tilisatte talmän i de ofrälse stånden, utan uteslöto ur stånden och hemförvisade alla hattar med order om nya val. Ju ifrigare blef konungen med sin försoningsatt soupera kl. 1 och slutade sällan utan att kasta servetterna öfver hvarandra. Teater I DD mm hn SD PA HH Am