Aftonbladet – 25 oktober 1869, sida 3

;å I stone befria honom derifrån. Kungen vill ;-lej bifalla det, och visade sig rörd ända til ir) tårar öfver gäsningen samt besvor F. att e t, öfverge hans plan. En mängd hattar öfver fe I gåfvo Stockholm, några öfvergingo till mös . Isorna. Fersen var nog medgörlig att til ör I mösscheferna frambära flere kungens bels. ningar, hvilkas falskhet han genomskådade I Slutligen desavuerade kungen sin egen emis. 7 I sarie och sökte ursäkta sig. Fersen svarade tlsig vara ledsen att H. M:t skulle ha orsak ejatt beklaga sitt handlingssätt och att snar Jalla skulle misstro honom. Från den tider a låtog sig F. aldrig någon framställning i kun. elgens namn, och begärde snart permission att Jvistas i Östergötland. Till och med flere mösschefer öfvergåfvo Riksdagen af-misselnöje med sitt parti. Dräggen, som stannade -Iqvar, utsågo nya chefer af lägsta klass. Rid1 I darhuset var så öfvergifvet, att en auditör, elen som skälm känd baron och en afskedad sergeant gåfvo tonen hos adeln och der regeIrade despotiskt. Riksdagens röfvarehorder kb plågade och plundrade staten och enskilda. I Rika personer måste friköpa sig. BStänderInas uppförande skapade knot i alla lands ländar. Slutligen mognade den kungliga revolutionsIplanen, då tiden var inne, understödd af I franska pengar. Prins Carl mbetedde sig i I hela denna affär som en man lämplig till I stora företag.. Måttet var rågadt, då stän; dernas pöbel beslöt utnämna en kommission, sammansatt af de rofgirigaste för plundring foch förföljelse, hvilken skulle döma alla ärenIden, som det behagade ständerna dit remitdtera. Allmänheten förbittrades, alla fruktade tör sin personliga säkerhet och all egandefrätt. Klagorop höjdes öfver allt. De upplystare bland både hattar och mössor insågo regeringssättets fall utan fruktan och önskaIde samhällsordningens återställande. (Härmed enlig framställning förekommer i Gyllenborgs sjelfbiografi på Upsala bibliotek.) Fersen var i Östergötland, då revolutionen skedde. Alla lydde utan invändning och man tycktes glad att slippa ständernas regering. All förändring visar sig för folket under ån angenäm synpunkt; födt att lyda, hoppas det vanligen ett bättre, i förändring af sin styrelse. Olyckligtvis var konungen känslolös för den stora händelse, som omskapat riket, eller var det moraliska intrycket alltför svagt: För folket och friheten tlef hans hjerta alltid ljumt. Det enda, som lade band på honom, var det eftersökta rökoffret af de franska litteratörerna samt begäret att af dem stämplas som en filosofisk furste. Godtycke och allenastyrande inritade sig snart, och vare nog sagdt, att rådsprotokollet afskaffades. En kung, som skyr arbete och omsorger för riket och ej har förtroende för lagliga rådgifvare, skall begå svåra fel. Ombyte af göromål utgjorde hans hela studium; ett föremål sysselsatte honom i allmänhet ej för annat, än i den mån det smickrade fåfängan och höjde rojåtens glans. För att ge mer glans åt hofvet eller tillfredsställa smaken för ståt eller ceremonier ordnade nu kungen sin lever om morgonen enligt franska hofvet. För att göra kungen sin cour lemnade kollegiernas presidenter och råder sina embetsverk för att infinna sig vid kungens lever kl. 10, vidare vid kungens cercle kl. 1, hvarigenom borttogs mycken tid för embetsverken. Fersen uthärdade ej mer än 9 månader som riksråd och tog afsked, men anlitades ändock sedan med mångahanda förtroenden. En mängd nya och vigtiga historiska upplysningar förekomma i dessa memoirer, hvilka utgifvaren för öfrigt riktat med flera andra dyrbara dokumenter. Några tryckfel må anmärkas. Sid. 106 Järta för Hjerta. Sid. 109 Amminoff för Aminoff. I drottningens dagbok sid. 308 förekommer bland Hattarnes deputerade Reuterholm, hvilket måste vara missläsning. Sid. 253. anföres med frågetecken herr Ruter (?). Asyftar sannolikt Erik Ruuth, som vid denna tid började användas och vid samma ud blef friherre och Vasariddare. De tre hittills utkomna delarne af Fersens historiska skrifter innehålla obestridligen en stor mängd vigtiga upplysningar, och det är att vänta, att intresset skall ytterligare stegras i de följande delarne. Um än Fersens statsmannarykte ej kan synnerligen vinna på den teckning, han här sjelf lemnat af sitt lif och sin verksamhet, så skall hon deremot tvifvelsutan kraftigt skydda honom mot beskyllningar, hvarpå Gustaf III och gustaviaverne ända in i sista tiden varit ganska frikostiga. I alla händelser är utgifvandet at detta dyra memoirverk ett gagneligt företag. Men på samma gång vi utan tvekan gifva detta erkännande, skulle vi önska, att utgifvaren meddelade något om sitt förfaringssätt. En uppmärksam läsare tycker ej om att stanna i ovisshet, huruvida han har framför sig en svensk originaltext, eller en öfversättning från franskan, hvilket kan ega en viss betydelse för frågan om arbetets tillförlitlighet, såsom historisk källa. Vidare skulle nian flerestädes önska att det vore bestämdt angifvet, hvarifrån en och annan inskjuten eller såsom not meddelad förklaring förskrifver sig. Att utgifvaren ej gjort sig den ringa mödan att, vid otydlighet i originalmanvuskriptet, förvissa sig om namnet å den i Stockholm anstälde danske ministern — annat dylikt att förbigå — vitnar ej om den omsorg och noggranhet, man gerna ville se använd vid utgifvandet af så dyrbara historiska källskrifter. Svensk Litteraturtidskrift, utgifoen af Hans Forssell. 1869. Femte och sjette häftet. Detta dubbelhäfte begynner med några ganska vackra poemer, lyriska resebilder af sigaturen Fjalar. Derefter följer under öfverkriften Anmärkningar om svensk verskonst n recension af M. Dalsjö ötver Hj. Säves frorsättning af Årictnafanac Inoctoral NE