Aftonbladet – 22 oktober 1869, sida 2

Ack, hulda kusin, ni har fallit i händerna på några inställsamma menniskor som fyllt ert hufvud med dåraktiga anspråk, men jag vill ej tvista med eder häri, då det nu blifvit en familjeangelägenhet i stället för statens. Dessa papper måste undersökas och i morgon skall kapten Delarue taga dem med till Paris, tillika med hvarje förklaring ni kan vilja erbjuda. Under tiden förblir ni och era följeslagare mina gäster, med full frihet, såvida ni vill gifva ert hedersord på att ej försöka fly Nej, min herre, sade Berenger med hetta, vi vilja ej blifva våra egna fångyaktare, eller på något sätt samtycka i den behandling vi rönt. Jag säger eder att jag är naturaliserad engelsman, af engelska drottvingen erkänd som min morfaders arftagare, och hennes gesandt skall underrätta franska hofvet om hvad drottning Elisabeth tänker om hennes undersåters behandling på detta sätt. Väl taladt, sade Philip och rätade på sig. Jag nekar ock att gifva mitt hedersord, och underrättar er att det är till er egen skada ni fängslar en engelsk adelsman. Godt, miva herrar,, sade chevaliern, alltid lika artig, skilnaden blir den, att jag mot min vilja nödgas låta kapten Delarue utsätta vakt vid ingangarne och dörrarne till detta torn. Ett rum under detta är anordsa:dt för edra betjenter, och borggården här vid tornet står också till eder disposition. Jag vill försöka att göra edert tvungna vistande här så litet obehagligt som möjligt, och beder nu om tillåtelse att få visa er sofrummet.n Med dessa ord förde han dem, artigt som om de varit prinsar, uppför en spiraltrappa i ett annat rum, uppöfver det de nyss sett, och möbleradt ungefär som: sofkammare i allmänhet på den tiden möblvrades. Då de