Aftonbladet – 22 oktober 1869, sida 2

responderande allmänheten och för postver-t ket — för det sistnämda till följd af medj1 säkerhet -motsedd ökad brefvexling —, attli alla underoränade betänkligheter synas böra! härvid vika. Besynnerligt skulle det väläf-se ven vara, om de svårigheter, som frankerings-: friheten kan anses medföra med hänsyn tilll4 redovisning och kontroll, skulle vara svårare s att besegra här i landet än i de många: länder der frankeringsfrihet eger rum. Förl!( oss vill det synas som om frankeringsfrihe-s ten står i ett fullkomligt oskiljaktigt sam-: band med och utgör en oundviklig följd atl; den utveckling postväsendet på, senare tider , erhållit, Säkert är åtminstone, att de ymniga tillfällen till brefaflemning, som numera blifvit beredda genom breflådor, anbragtal öfverallt i städerna och på landsbygden samt ( å jernvägståg, diligenser, ångbåtar 0:58. NM. icke på långt när medföra. det gagn för allmänheten som de borde göra, så länge inga andra bref vinna befordran än de, som äro försedda med frimärken, å hvilka tillgång på många ställen och vid många tillfällen icke finnes, då korrespondenter önska nedlägga bref i breflådorna. En mängd fall inträffa också, då anledning förekommer att afsända bref, hvilka helt och hållet afse mottagarens intresse och der det således är i sin ordning att han betalar portot; men finnes frankeringstvång torde sådana bref mycket ofta blifva oskrifna, emedan korrespondenterna anse sig icke vilja bekosta porto, men anse beloppet vara för obetydligt att af brefemottagaren utkräfva. -Då generalpoststyrelsen uttrycker den förmodan, att frankeringstvånget till betydlig del har skuld dertill, att: antalet bref i förhållande till: landets folk-) mängd, är mindre i Sverge än i en mängdl andra uppräknade länder, oaktadt skrifkun2 numera torde här vara allmännare utbredd än på de flesta -andra ställen, så tro vi att styrelsen häruti har fullkomligt rätt, och vi dela hennes åsigt, att medgifvandet af. frankeringsfrihet skulle .väsent-: ligen öka brefvexlingen och dermed postver-: kets inkomster, under det deremot postverket kan befordra ett mycket större brefantal än för närvarande, utan någon tillökning i verkets omkostnader. Men om vi således lifligt förorda poststyrelsens förslag om frankeringsfrihets medgifvande, så hysa vi någon betänklighet mot förslaget att sätta portot, då det betalas af mottagaren, så högt som styrelsen föreslagit. Under det vid frankering afgiften för ett bref om högst 4 orts vigt skulle blifva den nuvarande enkla portosatsen af 12 öre, föreslår styrelsen att om brefvet afsändts ofrankeradt, detsamma skall vid mottagandet lösas med 25, således med mer än dubbla portosatsen. Bref om 4 till 25 orts vigt, för hvilka franko föreslås till 24 öre, skulle, om de sändas ofrankerade, af mottagaren lösas med 35 öre, och bref från 25 till 50 ort, som frankerade skulle kosta 36 öre, borde ofrankerade lösas med 45 öre. Styrelsen har härvid, såsom man finner, följt den i ett par andra stater antagna grundsatsen att fastställa förhöjningen till ungefär-enahanda belopp, utan afseende på brefvets tyngd, utgående dervid från det antagande, att breftyngden icke utöfver något inflytande på det ökade besvär, som vållas postverket derigenom att brefvet ej blifvit förut betaldt. Grundsatsen har emellertid så tillämpats att tillökningen blir 4 öre mindre för den tyngsta brefvigten än för den minsta, något som åtminstone vid första påseende förefaller något underligt och hvartill vi icke fatta motivet. Hvad nu i allmänhet angår en förhöjning i afgiften för ofrankerade bref, så tala onekligen tre olika skäl för densamma, nemligen först billigheten deraf att postverket får någon ersättning för det ökade besvär, som dylika försändelsers postbehandling medför; tör det andra kan den anses utgöra ett slags försäkringsafgift, som skall ersätta hvad verket förlorar derpå att ett antal ofrankerade bref ej blifva utlösta, och slutligen utgör den ett premium för befordringsafgiftens erläggande på förband, hvilket utan tvifvel är det för postverket beqvämaste. Då dertill kommer att öfverallt annorstädes en högre afgift eree för ofrankerade bref än för frankerade, torde det icke vara utsigt att en motsatt åsigt här skulle kunna göra sig gällande, äfven om ett och annat skäl kunde för en sådan anföras; men den mening tillåta vi oss uttrycka, att en förhöjning af den enkla portosatsen till mer än dubbla beloppet är en väl stor tillökning i afgitten för ofrankerade bref, och vi hoppas att bevillningsutskottet, då ärendet kommer under dess bebandling, skall låta det stanna åtminstone vid. en förhöjning af 50 na af den enkla portosatsen, så mycket ellre som, enligt hvad poststyrelsens utlåtande ger vid handen, denna förhöjning är den i flera andra länder antagna. Gör man förhöjningen alltför stor, skall man, befara vi, blottställa sig för att oproportionerligt öka antalet af bref, som ej af mottagarne utlösas. Af den nyss lemnade uppgiften om de föreslagna portosatserna finner läsaren antydd en annan af de i förslaget förekommande nyheterna, nemligen att hädanefter endast skulle finnas tre olika vigtbestämningar med motsvarande tre portosatser, nemligen för bref om högst 4 orts vigt; för bref som väga mer än 4 men högst 25 ort, och för sådana öfverskjutande 25 ort och utgörande högst 50 ort. Då, såsom vi nämnt francoafgifterna skulle komma att utgöra resp. 12, 24 och 36 öre, skulle sålunda bref, hvilka i vigt uppginge ända till 25 ort, komma att befordras mot en franco-afgift; utgörande endast fjerdedelen af hvad nu för försändelser af sam