Aftonbladet – 22 oktober 1869, sida 2

gingo förbi dörren till det nedre rummet, anmärkte chevaliern: Detta är för närvarande den enda ingången till tornet och på utsidan deraf äro alltid två gensdarmer posterade. Då de kommo upp i sofrummet sade den artige värden att han ville lemna dem der för att kläda om sig, ifall de, som han hoppades, ville göra honom den äran att deltaga i aftonmåltiden i stora salen. Hans afskedsbugning. besvarades vederbörligt af Bereoger, men knappt bade ljudet af hans steg dött bort i trappan, förrän den stackars unge mannen kastade sig på sängen i en paroxysm af smärta, både kroppslig och andlig. : Berry, Berry, hvad är detta? Tala till a Hvad betyder allt detta? ropade Pbilip. Höra kan jag veta det? sade Berenger och såg upp; hans ansigte var för ett ögonblick öfverhöljdt af tårar; jag vet blott att min enda vän är död och att något skurkstreck fängslat mig här, just — just då jag kunde hafva funnit henne. Och jag är orsaken till min stackars ridknekts död och till att du kommit i dessa. bofvars våld! O, att jag rest ensam! O, att de hade haft förstånd att sigta rätt! Broder, broder, allt utom detta! utbrast Philip förtviflad. De skurkarna äro det ej värda. Sir Francis skall inom kort skaffa oss hänfrån eller också vilja veta hvarföre. Icke en tår skola de pressa ur mina ögon. Jag hoppas också det, käre Phil Och nuw, fortsatte Philip, är ingenting unnat att göra än att gå ned och spisa med lem, efter de så vilja, och sitta der och äta, om om man var vid bästa lynne i verlden ich icke brydde sig om dem mer än om le vore hund och katt. Hör — der är hyfs!