Aftonbladet – 22 oktober 1869, sida 2

behandlas och takeras såsom paketer, och utgör det en af de icke minst vigtiga delarne i förslaget, att enligt detsamma utväg skulle beredas att mot en i väsentlig mån nedsatt afgift, utvexla paketpostförsändelser mellan samtliga pöstanstalter i riket. Paketförsändelserna indelas uti förslaget i två klasser: småpaketer, uppgående i vigt till högst 2 och i öfrigt till form och omfång så beskaffade att de kunna utan olägenhet i postväska försändas; och andra paketer, hvilka ej kunna enligt nämde bestämmelser till småpaketer hänföras. För småpaketer föreslås uniformt porto, nemligen 50 öre om de ej il vigt öfverstiga 1 4, och 75 öre för vigt från 1 till 2 E. För andra paketer, hvilka ej få i vigt öfverstiga 60 skålp., skulle afgiften lämpas efter väglängden enligt följande tariff: För hvart eller öfverskjutande del af ett E erlägges: vid befordran inom afstånd af 5 mil 2!, öre. mer än 5, men ej Strorad mil 5 2.40 10 20 30 15. 30 40 20 40 50 25 o 50 75 30 o 75 100 35 100 — 40 on , Dock med iakttagande deraf att icke i något fall afgiften, der förestående tariff tillämpas, understiger 50 öre. . En annan fördel, som genom förslaget erbjudes allmänheten, är en förenklad behandling af försändelser med angifvet värde samt en nedsättning med en fjerdedel af afgiften för brefs rekommenderande. Rekommendationsafgiften föreslås nemligen till 18 öre i stället för 24, som den nu utgör. Högsta ersättningen för rekomnienderadt bref utan angifvet värde föreslås till 50 rdr. Ennyhet af vigt är för öfrigt förslaget om införandet af tvångsrekommendation, till förekommande af penningförsändningar i orekommenderade bref. I åtskilliga länder är öfverträdelse afdet häremot stadgade förbudet belagdt med böter, i Danmark helt enkelt med förlust af de olofligen afsända penningarne. Generalpoststyrelsen har icke ansett sig böra ifrågasätta ett sådant äfventyr, men i stället föreslagit att der skälig anledning förekommer att antaga, att ett bref innehåller kontanta penningar, skall af den postänstalt, der förhållandet blifvit anmärkt, brefvet rekommenderas, hvarefter för dess utbekommande skall af adressaten erläggas dubbel rekommendationsafgift, så vida ej, vid brefvets öppnande å postanstalten, visar sig att grund saknats för antagandet att i brefvet innehållits kontanta penningar, i hvilket fall någon rekommendationsafgift icke må adressaten affordras. Den np införda postanvisningsinrättningen skulle enligt styrelsens förslag erhålla den utvidgning, att penningförsändning medelst postanvisning skulle kunna verkställas äfven per telegraf. För sådan försändning betalas telegramportot af afsändaren, men postanstalten å inlemningsorten affärdar naFO Ög telegram om beloppets utbetaande. Af synnerligt intresse för den periodiska pressen är förslaget om stämpelafgiftens och postförvaltarearvodets utbytande mot en bestämd afgift för tidning eller tidskrift, som genom postanstalt förskrifves. För tidning eller tidskrift, som utkommer en gång i Veckan eller oftare, skulle denna afgift utgöra en femtedel af det pris, hvartill tidningen eller tidskriften af utgifvaren tillhandahålles, men för öfriga tidningar och tidskrifter en tiondedel af prenumerationspriset, dock så att icke i något fall afgiften pr qvartal eller någon del deraf understiger, för tidning, som utkommer en gång i veckan eller oftare, 30 öre, -men för annan tidning eler tidskrift 15 öre. Då stämpelafgiften blifvit införd såsom en ersättning för det porto, som förut erlades för tidningars försändning med posterna, lärer det icke kunna bestridas, att det är lika fuinsipvidriet att denna -afgift icke skall omma postverket utan riksgäldskontoret till godo, som det är obilligt att ,stämpelafgift skall erläggas äfven för den del af en tidnings upplaga, för hvars spridning postverket icke anlitas. Då dertill kommer att tidningsstämplingens verkställande medtager en dryg del af afgiftens belopp, i det den t. ex. för tidvingar ilandsorten, hvilka förses med stämpel af 210 öres valör, utgör 110 öre för hvarje påsatt stämpel eller häften af hela afgiften, så lärer det icke vara något tvifvel om att förslaget om dess utbytande mot en afgift för de tidningar, som verkligen genom postverket reqvireras, förtjenar allt afseende. Att postförvaltarearvodet upphör och att en ungefärligen motsvarande afgift erlägges till sjelfva postverket, står, såsom man lärer finna, i samband med förslaget om sportelväsendets afskaffande och förtjenar sålunda äfvenledes att vinna framgång. Huruvida den föreslagna grunden för afgiftsberäkningen, och, i fall denna skulle antagas, den ifrågasatta proportionen emellan prenumerationspriset och den afgift, som skall ersätta stämpelatgiften och postförvaltarearvodet, må vara de rätta, tilllåta vi oss icke att för närvarande bedöma. Då man här i landet icke lärer vilja, genom att fördyra pressens alster, förhindra deras spridning, hvilket man i vissa andra länder försökt med tillbjelp af dryga stämpelafgifter och dylikt, så torde postbefordringsatgiften böra sättas så lågt som möjligen kan anses förenligt med skälig ersättning för den lemnade postbehandlingen. Det vill synas som om poststyrelsen bemödat sig att bringa den nya afgiften i närmaste öfverensstämmelse med beloppet af de båda afgifter, som den skall rat tia ANA mo a kota ling uar ltr ER