Aftonbladet – 22 oktober 1869, sida 2

mästaren som talar med Guibert. Seså, Berry, tvätta dammet af ditt ansigte och kom med. Jag — mitt hufvud värker alltför mycket dertill, om det också icke vore något annat hinder. Hvad! det är bara af värmen, sade Philip. Låt dem då icke märka din nedslagenhet, Berry — visa dem huru litet du bryr dig om det här. Huru litet jag bryr mig derom! utropade Berenger bittert och vände bort hufvudet, alldeles tillintetgjord af sorg, trötthet och kroppsliga smärtor; men Philip hade i denna stund föga barmhertighet med honom. Nedslagen och gripen af en obestämd oro, men dock fast besluten i sitt nationella högmod att ej förråda sina känslor, gaf han sin harm luft i otålighet öfver ett mera känsligt temperament än hans eget. — Jag trodde aldrig att du var så mycket fransman, sade han föraktligt. Om du gråter och klagar, som en bhjertesjuk flicka, skola de snart få dig till allt hvad de vilja. Jag skulle ha låtit dem döda mig hellre än att visitera mig. Det är svårt nog ändå, utan detta af dig, Philip, sade Berenger med svag röst, ty han var alltför trött för att kunna blifva ond eller försvara sig, och bade blott med största ansträngving hållit sig uppe inför chevalierp. Philip blef litet häpen öfver att hos brodern ej ens finna krafter nog för en liten helsosam vrede; men detta ökade blott hans missbelåtenhet, och han stampade dugtigt itrappan med sina stora stöflor som han behållit på, såsom bevis på hans förakt för sällskapet.. Han sade till bofmästaren att baron Ribgumont var sjuk och derföre ej kunde komma till aftonmåltiden. Hofmästaren gick förut med en tänd fatkla i handen; och två