Aftonbladet – 20 oktober 1869, sida 3

anslående, dekorationer och uppsättning erinra deremot temligen starkt om forna tiders tarflighet. Slatligen få vi ej glömma en komplimang åt styckets stumma hjeltinna, Marmorbruden, hvars orörlighet så väl som hennes gester och ändtliga slag i saken lemna intet öfrigt att önska.