Aftonbladet – 15 oktober 1869, sida 2

AVVISAS UV DJ UKUUDCD: Huru skall det nuvarande tillståndet i Spanien sluta? Skola ddortes lösa knuten ;enom att, efter flitiga sökanden, slutligen lycvas träffa på en kandidat, som är villig att vestiga den tron Isabella för ett år sedan emnade? Skola republikanerna lyckas förverkliga sitt syfte att förvandla Spanien till mn federativstat efter amerikanskt mönster, vartill visserligen historiska elementer föreinnas i de skarpa provinsskilnaderna, men ivarför den af munkväldet förslöåde massan säkert ännu är omogen? Bller skall man nelt enkelt besluta sig för att låta det nuvarande provisoriet fortfara? Det är för lennpa sistnämda åsigt som en utmärkt förattare i Journal des Debats, fohn Lemoinne, uttalar sig. Det är nu, säger han, jemt ett år som detta provisorium varat, och olyckan är att man stätdigt ansett det böra straxt upphöra, i stället för att taga sitt parti, i stället för att der inrätta sig på en mark lika säker som någon annan och begagna sig deraf för att stifta organiska lagar, långt nödvändigare än könstitutioner, af hvilka vinden bortfört så många. Om spaniorerna, i stället för att ömkligt förspilla tiden med att springa efter skuggkenengar, dragna af skuggspann, körda at skugg. kuskar, sysselsatt sig med att bringa ordning i sina finanser och afsluta handelsfördrag, sedan de proklamerat och infört religionsfrihet, skulle de ej i dag se sig nödsakade att tolf månader efter sin revolution Völera belägringstillståndet. Hvilka framsteg de liberala och reformerande ideerna gjort till och med i detta af medeltiden och munkmaterialismen ännu anstuckna land, visar sig i den ringa anklang det carlistiska och teokratiska resningsförsöket rönt. Det har ej behöfts någon enda utomordentlig åtgärd, någon större utveckling af de militära krafterna för att vätva legitimisternas insurrektion, Don Carlos familj hade i trettio år varit glömd i Spanien och hade gent emot sig en annan gren, som äfven, och med större rätt, påstod sig reprosentera legitimiteten. De spaniorer, som fördrifvit Isabella, tänkte ej återvända till Carl VIL Septemberrevolutionen af 1868 hade således ingenting ätt frukta af den rojalistiska reaktionen. Den verkliga faran för henne kom inifrån, kom från henne sjelf, och det är denna som nu exploderat. Arsdagarna af resningen i Cadiz, af bataljen vid Alcolea och af den provisoriska regeringens insättande i Madrid ha blifvit firade helt trist, utan illumination och fyrverkeri, ty de fördystrades af det i revolutionens eget läger lössläppta borgerliga kriget, och cortes, som voterat den nya konstitutionen, ha endast sammanträdt för att ställa henne under belägringstillståndets beskydd. Vi kunna ej misstänkas för illvilja mot republikanerna. Vi ha tvärtom i våra vänners ögon visat dem alltför stora sympatier; men vi böra säga dem, att vi finna deras nuvarande uppförande sakna allt sundt förnuft och vara i högsta grad förderfligt för deras JV vi S Ft 0D a — mA AA mt AA sak. De behöfde endast lägga armarne i kors, lugnt se händelserna an och låta rojalisterna gå omkring och söka konungar. Deras sak gick al sig sjelf, och icke blott deras, utan äfven republikanernas i andra länder. Hvilket är i sjelfva verket det styrelsesätt som nu ett år funnits i Spanien? Det är detrepublikanska. En enda församling, med en republikansk president under namnet regent och ansvariga ministrar, hvad kunde man I mer begära? Vill man kanske svara, att man tänkte välja en konung? Men denne problematiske konung var en fjortonårig gymnasist som skref temata och öfversättningar från klassikerna i ett engelskt college, som följaktligen endast skulle förlänga provisoriet med ett regentskap, det vill säga med det republikanska styrelsesättet. I alla dessa öfvergångar fanns ingenting, som kunde blottställa revolutionens resultater, ingenting som kunde binda händerna på framtiden, ingen) ting som borde tvinga republikanerna till ett utbrott, som nu återfaller på dem sjelfva. Det är omöjligt att på ett oskickligare sätt bortsluddra det vackraste spel, ty om någonting var egnadt att nedsätta och skada den monarkiska principen, så var det sannerligen det ömkliga skådespel, som det rojalistiska partiet i ett års tid har företett under jagten efter en konung. Någon bättre ursäkt för eller vältaligare förutsägelse om republiken kunde icke finnas än denna jagt efter en friare, från hvilken monarkien dagligen återvände 1 med oförrättadt ärende. Vi höra oaflåtligt omkring oss en klagolåt uppstämmas att den r I revolutionära andan griper omkring sig. Men -I hvems är felet? Hvarföre äro den monarkiska prineipens representanter de förste att ) öfvergifva sitt ordenssamfund och Jemna sir elsak i sticket? Huru vore det väl möjligt, at , ) den republikanska ideen, framtidsidgen, icke -I skulle fortsätta sin segerbanå, när man e : kan finna någon furste, som har mod at .I uppstiga på tronen; hvilket bländsken kan vä n vidare omgifva kungligheten, när icke en gång den Coburg eftersträfvar den? Hvarföre vil -I man, att män, som äro ordningens, fredens förnuftets och det rationella framåtskridandets vänner, skola subordinera under och göre alsig till vasaller åt styrelseformer, hvilka deiras naturliga representanter äro de första at al förråda? varföre vill man, att det skal finmas rojalister, då det icke finnes någr: konungar? Hvad har under ett års lopp till. I dragit sig i Spanien? Först går en deputation för att på en silfverbricka bjuda krona! åt en f. d. konung in partibus, Ferdinand a I Coburg, hvilken så hastigt han förmår fy ee FWw er Pm Lod rm a 0