Aftonbladet – 15 oktober 1869, sida 2

daktsöfningar hela denna vecka, och nästa vecka skall det blifva vida svårare att få enskildt företräde hos konungen. Jag har väntat så länge jag kunde för att ni skulle vinna styrka och krafter till den tröttsamma audiensen. Hoppet fördrifver trötthet, sade Berenger, som redan begynte uppsöka sitt så länge bortlagda svärd, sin kappa, sina handskar och sin sammetsmask. Icke svärdet, sade Pare, med er tillåtelse. Herr baronen måste nedlåta sig att erhålla inträde i slottet, såsom en af mina medbjelpare — den släta, svarta tröjan — ja, den är förträfflig, men jag visste icke att monsieur var så lång, tillade han litet bestört, då han för första gången såg sin patient resa sig upp i sin fulla längd — ovanlig till och med i England och vida mera i Frankrike. Under sin sjukdom hade Berenger vuxit, och då han naturligtvis var mycket mager, såg han ändå längre ut och vari sanning ett föga passande subjekt att smuggla in i slottet. Men Pare hade beslutit att våga kuppen, hjelpte Berenger att kläda sig och gaf honom sedan sin arm för att föra honom utför trappan. Då de på vägen märkte Guibert, bad Berenger honom tillsäga att han skulle fara ut med mäster Pare för att hemta frisk luft; karlen erbjöd sig att följa med, men Berenger afslog genast hans anbud. Pares vagn väntade på gården, och Berepger, undangömd i dess djup, rullades osedd genom gatorna, tills han slutligen befann sig just utanför den port hvarigenom han ämnat fly med Eustacie. Pare lät honom här, trots all fara dervid, aftaga masken, då sådan icke fick bäras inom palatset, satte ett metallbeaslaget schatull i hans band, bad honom ursäkta att han måste gå förut, och steg ur vagnen.