Aftonbladet – 13 oktober 1869, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. En spekulation. Onsdagen den 6 i denna månad anmäldes å polisvaktkontoret i Maria församling af hustru Christina Lovisa Braun, boende i huset n:r 14 vid Högbergsgatan å Söder, att hon dagen förut från allmänna Barnhuset uttagit ett tre månader gammalt gossebarn, i dopet benämndt Johan Anton och samma dag lemnat detsamma i vård hos hustru C. D. Ericsson vid Öfra Badstugugatan, der barnet följande natt aflidit, utan att läkarevård blifvit anlitad. Vid härom i poliskammaren hållet förhör förordnades att liket skulle obduceras, dock har ingen anledning förekommit, som ger skäl för förmodan att barnet skulle dött genom annans förvållande. Men vid förhöret förekom den högst märkliga förklaringen af hustru B. angående orsaken, hvarföre hon uttagit barnet frän barnhuset, att hon, som nyligen hbitkommit från Amerika och ämnar dit återvända nästa vår, hitrest just i afsigt att uttaga ett minderårigt barn, hvilket hon vid återkomsten till Amerika, der hon har sin man, ämnade utgifva såsom sitt eget, derigenom den fördel skulle beredas dem, att de skulle erhålla mera jord än de hittills ega, enär antalet acres jord, enligt hennes uppgift, utdelas i mån af själarnas antal inom hvarje familj. — Mordbrand. Till Upsala-Posten skrifves från Roslagen: I Knutby församling af Stockholms län inträffade natten mellan den 23 och 29 Sej t., att skattetorpet Källberget nedbrann, till följd af egaren, salpetersjudarep Er. Lundqvists äldste son Per Eriks anläggning. Denne son har än varit hemma hos sina föräldrar; än borta och tjenat. På senare tiden har han gått här och der och supit och fört ett oregerligt lefverne, dock har han under slåttern och skörden varit sina föräldrar och syskon, en bror och en syster, behjelpliga att inberga årets ej så ringa gröda. Tisdagen den 28 Sept. kl. 12 e. m. kommer denne Per Erik i rusigt tillstånd hem efter en utfärd i församlingen. Inkommen frågar han efter brodern, som för tillfället rest till Stockholm, och då han fick reda på, att denne var borta, tillkännagaf han för föräldrarne att han ämnade bränna upp derag gård, Utan vidare omständigheter går han åstad och släpper ut korna och hästen samt tänder eld på sex särskilda ställen. Derpå går han in och leder sin åldrige fader till fönstret och frågar honom, om han ser att det är ljust ute (anmärkas bör, att fadern för några år sedan blef blind, till följd af samme hjertlöse sons misshandling). Fadern svarar att ban ser att det brinner. Sonen berättar nu, att han släppt ut korna och hästen, och då fadern beder honom befria äfven fåren, ilar han in bland lågorna och släpper ut dem också; men en gödkalf låter han blifva innebränd. Den gamla moydren, som ock är mycket ofärdig, sökte att gå efter hjelp, men upptäcktes af sonen, mordbrännaren, som förstod hennes afsigt, hvadan han afkortade hennes färd genom 2 å 3 kraftiga slag, hvilka sträckte henne sanslös till marken. Systern till mordbrännaren deremot lyckades komma undan till närmaste by, Sotter, belägen !s mil från Källberget. Der lyckades hon få hjelp, hvarigenom mansoch brygghusbyggnaderna blefvo räddade. (1 brygghusbyggnaden fåde mordbrännaren ock gjort eld, men der ville det ej brinna, hvaröfver han för fadern tillkännagifvit sin förbittring. Hade elden der gjort den afsedda verkningen, bade allt varit förloradt.) Vid folkets ankomst var mordbrännaren försvunnen. Under sin flykt var han in i Skogstorpets, beläget ett godt stycke från Källberget, och omtalade sin bragd, med tillägg att han nu skulle söka sin tilllykt i Hosjöns böljar, gifvande ock en upplysing om, att de vid nämda sjö skulle finna märke på stället, der han skulle dränka sig. Nu har man ler funnit hans rock upphängd på en stör, och i ockfickorna en bränvinsbutelj, omlindad af en ami ch ett 6 qvarter långt rep, samt 3 stycken tändticksbundtar och hyfvelspän. Om mordbrärnaren verkligen ligger i Eosjön, Her om han gjort förberedelser till missledande tf sina förföljares ofterspaningar, för att kunna ullfölja sin föresats att bränna upp tre bondgårlar, dem han hotat med samma undergång som ädornegården, veta vi ännu icke. Det förra bevitlas, ty på det ställe, der rocken fanns, är sjön ;rundast ; först på 10 å 12 famnars afstånd från and finner man 2 å 3 alnars djupt vatten. Det ;enare värtar man, hvarföre och patruller med karpladdade gevär bevaka de hotade gårdarne. Vid undersökningen på brandstället af orteng illförordnade länsman befanns grödan vara i grund ippbränd, hvadan de arma föräldrarne med sina reatur hafva att emotse en förskräcklig nöd, förrållad af en den hjertlösaste som, för hvilken de örr haft många sömnlösa nätter under husvilla ch förskräckelse, och hvilken de många gånger ;eno:n sin kärlek sökt bevara från de bojor, hvilka an så väl förtjenat, mer nu så mycket mera gjort ig skyldig att ikligas. Sedan närmare upplysninar inhemtats, skola vi derom lemna underrättelse,