Aftonbladet – 13 oktober 1869, sida 3

rer och kontribuerande police-innehafvare. Den svindel, hvarmed försäkringsväsendet bedrifvas, är så mycket mera upprörande, som den utplundrar den stora massan i små penningbelopp eller just på den väg som det är så lätt att föra allmänheten bakom ljuset. För att i Enogland bilda ett lifförsäkringssällskap — och omkring 200 sådana finnas der — erfordras litet eller intet kapital. Penningar tillströmma tvärtom från alla håll, och under en följd af år behöfver sällskapet icke göra några nämnvärda utbetalningar. Derföre äro dessa sällskaps status i flera år alltid blomstrande. Der finnas alls inga icke-blomstrande lifförsäkriogssällskap. De blomstra så länge som de bestå — d. v. s. intilldess ett större antal policer genom inträffande dödsfall skola liqvideras, tilldess i stället för det angenäma bestyret att kassera in, inträder den obehagliga förpligtelsen att skola betala ut penninar. Endast de sällskap som hvila på en förståndig plan och skötas med riktig beräkning, men också just derföre äro mindre lofvande, mindre lockande för och strängare i sina fordringar på den stora allmänheten, skola törmå att gå igenom den nuvarande krisen, hvaremot depå direktörernas och tjenstemännens egen fördel beräknade sällskaper måste falla. Man känner välicke ännu hvilka bestämmelser det af J. Bright utarbetade lagförslaget skall innehålla; men så mycket anses vara afgjordt, att Manchestermännens teorier emot införandet af den i deras ögon kätterska statskontrollen återigen fått ett hårdt slag.