Aftonbladet – 13 oktober 1869, sida 3

3 Po OM ET I dennes blefvo t. ex. enligt Journal de Paris I de österrikiska tidningarne: IPresse, den baierska tidningen Augsburger I Zeitung, ÖR nn benägne. Men detta antal har redan öfverskridits med 1489 och skall sannolikt visa sig ha stigit deröfver i ännu högre grad, när alla underskrifterna äro samlade och kända. UTRIKES. FRANKRIKE. Under det att regeringen numera visar en öfverraskande liberalitet mot de inhemska tidningarne, behandlar hon deremot ännu den utländska pressen med stor stränghet, ehuru man flera gånger försäkrat, att hon äfven ville lossa på dennas band. Den 6 och 7 Die Debatte, Der Wanderer, Die Presse och Die neue freie LEtoile belge, den hamburgska Novellist, Corrier Mercantile, som utkommer i Genua, Opinione, som utgifves i Florens, Perseveranza, utgifven i Milano, och Madridtidningen Iberia tagna i beslag, Den ansedde och inflytelserike demokraten Jules Simon, som genom sina skrifter i en lång följd af år har verkat till gagn för den arbetande klassen, har i dessa dagar i S:t Etienne hållit ett tal om folkundervisningen, i hvilket han lät kejsarens förtjenster i denna riktning vederfaras full rättvisa. — Efter att ha anfört, att den första republiken icke hade haft tid att göra något. för folkundervisningen, att det första kejsardömet för detta ändamål användt 4000 francs, restaurationen, 50,000 franes och Julimonarkien 5,000,000 francs., hvilken samma 1848 års republik äfven utgaf, meddelade Jules Simon, att den nuvarande kejsaren utgifver 18,000,000 francs årligen till folkundervisningen. När jag träffar en man eller en makt, utbrast Jules Simon, hvilken gifver den vigtiga, ädla sak, hvars tjenare jag är, ett dylikt understöd, känner jag, till och med om det vore min dödsfiende, motståndarens bitterhet försvinna, jag kan blott tacka och berömma Alla åhörarne reste sig vid dessa ord och egnade talaren ett ljudeligt bifall. Arbetsinställningarne i Frankrike tyckas vilja allt mer och mer gripa omkring sig. Knappt hade en dylik konflikt blifvit bilagd vid stenkolsgrufvorna vid Rives-de-Gier, förr än underrättelse ingick, att grufarbetarne i Elboeuf inställt sitt arbete, och den 9 dennes hade Journal officiel att förtälja om betänkliga oroligheter bland grufarbetarne i departementet Aveyron. Arbetsinställningen på sistnämde ort beledsagades af hvarjehanda våldsamheter; arbetarne försökte dränka arbetschefen samt sårade underprefekten och hans biträde. Det allmänna godsmagasinet antändes och åtskillig skada anstäldes på byggnader och maskiner. Slutligen urartade oroligheterna till fullt upplopp, hvarföre vapenmakt måste användas, Tio arbetare blefvo dödade. Det engelska och -det franska sällskapet för slafveriets afskaffande ha gemensamt utfärdat en adress till marskalk Serrano, hvari de påminna honom om hang yttrande vid 1867 års undersökning af förhållandena på Cuba: Invånarnes på Cuba klagomål äro befogade, och jag måste med smärta bekänna, . att slafveriet i den civiliserade verlden npumera blott är en spansk institution, samt uppmana honom varmt att knyta sitt ärofulla namn vid afskaffandet af en utaf reli-. gionen, rättvisan, den allmänna meningen i kela verlden ochaf honom sjelf utdömd orättvisa Skrifvelsen är å franska sidan undertecknad at hertigen af Broglie, Guizot, Las bonlaye; Cohin och Eugåne Voung. i Enligt eti telegram till Avenir national ha de holländska jernvägsbolagen förkastat det franska östra banbolagets förslag om blandade bantåg. Detta beslut antages skola ha till fölid, att den fransk-belgiska jernvägskonventionen förklaras ogiltig. i SPANIEN. Vi omtalade i går, att de spanska republikanska deputerade numera ej infinna sig vid cortes förhanelingar. Senaste gången de iofunno sig i den representativa församlingen kom det till en häftig ordvexling mellan dem och regeringen. Ett förslag om upphäfvandet af åtskilliga författningsenliga friheter förelåg. Under den diskussion, som med anledning häraf uppstod, angrepo Garrido, Pi y Margall och andra republikaner regeringen på det skoningslösaste. Den gamle Orense vände sig särskildt mot inrikesministern, hvilken han sade öfverskrede alla ett moderat förfaringssätts punkter samt vore en komisk skådespelare, som utförde alla roller, dem regeringen lemnade honom. Sorni förutsade ett återupprepande af 1856 års händelser och sade, att såsnart friheten fallit i progressisternas händer vore dess undergång viss. Madrazo tog regeringen i försvar och sade, att alla de beskyllningar som riktades mot densamma vore löjliga. Figueras förklarade, att den liberala unionen begått ett stort fel då den deltog i Septemberrevolutionen och ett ännu större då den slöt sig till progressisterna. Det provisoriska tillstånd, hvari man sedan ett år tillbaka hållit lardet, hade gjort den katastrof, som nu i daarne utbrutit, onndviklig, och det vore mer n besynnerligt, att den ej långt förut framkommit. Talaren tog dessutom republikanerna och särskilt general Pierrad i försvar med anledning af oroligheterna i Tarragona; det fega och ovärdiga monarkiska partiet vore hufvudsakligast orsaken till dessa oroligheter. (Sorl.) Inrikesministern fick nu ordet och yttrade: Jag önskar få förklara, att det ej är det republikanska partiet jag angripit, utan mitt angrepp är riktadt endast mot demagogerna. Tack vare de sc nnda utvandra nu i dessa davar skaror af familjer till Marocko, för att der söka fred och säkerhet. Är icke detta ett faktum, som borde drifva! blyvgselns rodnad upp i våra ansigten? (Bin