Aftonbladet – 12 oktober 1869, sida 3

omkring landskapets största vattensamling, Dellarne, samt af de konstrikt arbetade redskaper, som påträffats i dem, framgår tydligt, säger sällskapet i sin senaste årsberättelse, att ett af landets första kulturfolk der varit bosatt samt att odlingen derifrån sedermera utbredt sig. Inom Tuna socken, belägen norr om Hudiksvall, äro ej mindre än 450 grafhögar upptecknade utom öfriga minnesmärken, och uti. den derintill gränsande Högs socken är marken på långa sträckor nästan öfversållad af dylika. Bland särskildt aftecknade stenkummel förtjena här nämnas de s. k. Reshögarne, ett jätteverk af menniskohand uppkastade vid Lönnångers by i Rogsta socken. Enär forntida minnesmärken af någon betydelse ej träffas i öfre landet, kan sällskapets ofvanberörde verksamhet nu sägas vara afslutad, då öfver de flesta socknar der det finnes något af vigt och intresse för fornforskaren att känna, antiqvariska kartor blifvit upprättade. . Sällskapet har nu beslutit och gått i författning om upprättandet af en allmän antiqvarisk karta öfver provinsen, hvarigenom en omfattande vy af landets arkeologiska natur bör kupna vinnas. För aftecknande af målningarne i Enångers gamla kyrklivalf har sällskapet engagerat en dertill skicklig person, och hafva utom tvenne teckningar af bilderna i takhvalfven äfven tagits 27 olika fotografiafbildningar af de mest framstående föremålen, såsom af helgonskåp m. m. hvilka förvaras i kyrkan. Härjemte hafva 8 teckningar i större skala af vestra hvalfvets helgonfigurer blifvit af sällskapet inköpta. För att bevara egna ord och uttryck, som ingå i Helsinglands folkspråk, hafva ordförteckningar blifvit uppgjorda, hvilka äro af stort intresse. Särskildt har å föreningens vägnar en grammatik för Delsbomålet blifvit utarbetad af föreningens nitiske ordförande, kontraktsprosten m. m. L. Landgren. Sällskapets fornsamlingar i Enångers gamla kyrka bestå nu af 150 nummer, Den vid elementarläroverket i Hudiksvall förvarade samlingen, hvilken innefattar alla öfriga fornsaker , som icke tillhört provinsens gamla kyrkor, består af omkring 100 nummer, hvilka vi skola taga i betraktande, då vi kommit ill ort och ställe: Sällskapet räknar inom sig.100 ledamöter, vilka betala en årlig atgift, samt 34 hvilka erlagt inträdesafgift för en gång. Inom Enångers socken ligga jernbruken Boda och: Långvind; hvaraf isynnerhet det senare, uppfördt vid hafvet och efter det vat.endrag, som har sin upprinnelse i Böhle och Hedesjöarne, har ett utmärkt: vackert läge. Dessa jernverk egas af afl. brukspatronen v. Stockenströms arfvingar. Enångers socken erbjuder inga vackra naurpartier. En viss torftighet i vegetationen råder så i dal som på höjd; hvilket är fallet nästan samtlige kustsocknarne, med undanag af Skog och Jättendal. Blott här. och ler ser man en sjö framglimra, då deremot le öfre socknarpe äro utomordentligt rika på ugnvatten. Också är det. först i det öfre andet, efter Ljusnans och Woxnans floddaar samt Dellarnes vatten, som man påträfar helsingenaturen i all sin storartade skönet. : : Enångersbon är, liksom kustbon i allmännet, litet af-hvarje, herre, bonde, sjöman och fiskare på en gång. Moraliteten är dock klanderlig, och gröfre brott höra till sällsyntheterna. Det närbelägna hafvet erbjuler, genom strömmingsfisket, en god inkomstkälla, som ock flitigt anlitas, till men för ordbrukets rationella bedrifvande. —Nu kila vi oförmärkt in på : ästgifvaregårlen, för att stärka oss med hvad huset förmår. Här är allt snyggt och.propert, hvilket tyvärr icke är händelsen allestädes ilanlet. Maten är god och priset billigt, ölet är surt och priset högt — alldeles som på de lesta gästgifverierna i Helsingland. I gästrummet står en finbladig myrten, som rämst af allt tilldrager sig vår uppmärkamhet. Denna herrliga växt är 24 år gamnal och bildar på sin resliga stam en stor, itomordentligt vacker krona, som. sträcker ig ända upp mot taket. Mången förmögen esande har bjudit 100 rdr och derutöfver för lenna -sällsynt sköna brudekrona, men mötts sf gästgifverskans bleklagda nej. Nuckan det vara tid att säga farväl åt Enånger. Vi vandra alltså vidare norrut. Till Hudiksvall ha vi pu blott 2!2 mil, och inna alltså dit till qvällen. I en dagtig bondgård strax här bredvid andsvägen bor en 92-årig bonde, hvilken i fver femtio års tid på lediga sunder roat sig ned lönkrögeri. Mångfaldiga gånger tilltaad för detta oskick, har han dock gemenlien halkat undan rättvisans klor, och Kvarcen domarens eller själasörjarens (till hvilka an många gånger blifvit förvisad) förmaok hafva gjort något intryck på den silfrerhårige gamle. Tvärtom hafva förföljelerna gjort den envise lönkrögaren kärf och itter, och man har lagt på minnet månget lräpande svar af gubben, då han varit komnenderad att läsa för presten. : Sålunda hände det en gång, att då guben i dylikt ärende anmälde sig hos församingens pastor, kyrkoherden N., denne fann ig föranlåten hålla en lång straffpredikan öfer syndare i allmänhet och lönkrögare isynerhet. Men gubben lät sig icke bekomma; tan teg och såg helt likgiltig ut. Slutligen kyrkoherden, otåligt skrufvande på sin peruk : Skäms du då inte att stå som en lagbryare inför rätten, du som går på porafvens