Aftonbladet – 11 oktober 1869, sida 3

UTRIKES. NORD-TYSKLAND. De preussiska kamrarnes öppnande egde Irum i onsdags på sedvanligt sätt. Hvad tronItalet angår, anse vi ej skäl vara att fullstänI digt återgifva det, alldenstund det redan tili Isitt väsentligaste innehåll varit meddeladt i telegramafdelningen. Det preussiska trontalet utmärkte sig för öfrigt äfven denna gång genom att deri ej yttrades ett enda ord, som kunde häntydas till Pragfreden och särskildt till nordslesvigska frågan. I Berlin cirkulera fortfarande rykten om vigtiga förändringar i preussiska ministeren. Man fortfar att säga, det grefve Bismarck för sin helsas skull ämnar lemna två af de portföljer, han innehar, neinligen portföljen såsom president i det särskilda preussiska ministeriet och såsom minister för hertigdömet Lauenborg, hvaremot han. skulle fortfara att vara förbundskansler och utrikesminister. Vidare säges, att ministrarne von Eulenburg och v. Miller ämna draga sig tillbaka, och man fortfar med att försäkra, att general Manteuffel skall erhålla en plats i ministeren. Neue fr. Presse anmärker härvid, att den ihärdighet, hvarmed man vill uppföra geoeral M. på ministerlistan, kanske kan ha till följd, att han verkligen en gång kan bli minister, men att det i alla händelser är oförsigtigt att måla vore det än blott en Manteuffel på väggen. SYD-TYSKLAND. Såsom man väntat och telegrafen redan omtalat, har baierska deputeradekammaren blifvit af konungen upplöst. Den kungliga skrifvelsen härom avkom till kammaren just som den, den 6 dennes, för åttonde gangen skulle skrida till val af talman. BADEN. Det förslag till svar på storhertigens trontal, som af landtdägen i Baden, med alla: röster utom 4, antagits, är af följande lydelse: Tysklands omdaning är icke möjlig utan de sydtyska staternas förening med Nordtyska förbundet. Förtröstansfullt afvakta vi det ögonblick, då denna förening skall kunna försiggå. Denna förening skall icke kunna störa freden, emedan den icke hotar någon, ej heller gör någon förfång. Endast våldet skulle deri kunna finna en förevändning till angrepp; men tyska folket fruktar icke för något sådant. SPANJEN.? Den republikanska resningen i Spanien har nu, antagit en så stor utsträckning, att sjelfva regeringen måst erkänha faran deraf samt begärt och äfven erhållit folkrepresentationens samtycke till att förklara de provinser, der insurgentskarorna uppträda, i belägringstillstånd. Vid omröstningen angående denna fråga, förhöll sig det republikanska partiet passivt. För öfrigt har hertigens af Genua tronkandidatur, såsom man kunnat vänta, ej rönt synnerliga sympatier i landet. Det är dessutom märkligt, att de transka tidningarne, af de mest skilda färger, enas om att motarbeta nämnde kandidat till Spaniens. tron. Gazette de France anmärker blånd annat, att man redan uppgjort, att hertigen skall såsom konung heta; Albert I, men tillägger försinädligt, att man döper tidigt endast det barn hvars lif är i fara. Fn korrespondent till Liberte berättar äfven, att Prim och Serrano redan börjat uppgifva sina förhoppningar om hertigen af Genua samt att de åter vändt sig till förre konung Ferdinand med böner att rädda Spanien. Af Times betraktas hertigens af Genua kandidatur endast : såsom ett försök från Prims sida attså länge som möjligt behålla regeringens tyglar i sina händer. Den stora engelska tidningen skrifver om denna sak vidare: Att Spanien skulle finna sin ställning förbättrad genom hertig Thomas tronbestigning, kan ingen, som känner landets förhållanden, tro, och med en sådan öfvertygelse är det dock en stor grym: ; i ; f amntsig mrang han nr vagnen. mad sin Int. !;