Aftonbladet – 11 oktober 1869, sida 3

smutsig, sprang hon ur vagnen, med sin luktflaska i handen, åtföljd af minst tre fruntimmer, två pager och två små hvita hundar, som skällande sprungo mot främlingarne, men uppfångades af sina pager. Ack, kusin, huru rysligt! utropade hon, knäböjde bredvid honom och höll sin luktflaska framför honom. Hennes stämma och de starka parfymerna upplifvade honom, och med en åtbörd halft nekande, halft tacksam, såg han sig omkring, reste sig upp utan hjelp, bugade sig, gjorde ett tecken att han ej kunde tala och vände sig bort för att stiga till häst. Kusin, kusin, utropade damen, hvars sköna svarta ögon fylldes af tårar, ni måste låta mig föra er till staden — ni får icke neka mig det. Berry, du förmår icke sitta till häst, sade Philip; du måste mottaga detta anbud. Har du till sist verkligen förlorat förståndet ? Berenger tvekade ett ögonblick, men kände sig åter yr i hpfvndet; att stiga i sadeln var honom alldeles omöjligt, det insåg hån och han fogade sig efter omständigheterna och lät sig utan motstånd lyftas uppiden svarta och hvita vagnen, Humfrey drog emellertid Philip afsides och sade med mycket efters tryck på hvarje ord: Var försigtig, käre herre; detta. är ingen annan än den fina damen, syster till den nedrige lönnmördaren som öfverföll honom. Om ni vill rädda bans lif, så lemna honom icke ett ögonblick, och låt henne ej föra honom till någon annan än sir Francis. Jag skall ej vika från vagnsdörren, och så snart vi äro örbi stadsporten, skickar jag Jack Smithers för att säga till att vi komma.n Philip följde derföre den sköna damen utan vidare in i vagnen, der han fann henne ifrigt påyrkande att Berenger, som kastat sig i ett hörn, skulle i sin fulla längd med nedstänkta