Aftonbladet – 9 oktober 1869, sida 3

Så har jag rätt att följa dig. Min fader sade att han var lugnare för dig, när han visste mig. vid din sida, Dit du går, går jag Bröderna förstodo hvarandra väl, och Berenger hörde på den stämma, hvarmed Philip yttrade dessa ord, att han ej ämnade gifva vika. Han försökte ej heller öfvertala honom dertill, utan började genast göra förberedelser till resan, hvarvid presten var honom en god hjelp. Det var tydligt: att. den hederlige gubben hyste medlidande med honom och mera önskade honom framgång än han rätteligen bort göra, då han ej hade hopp om att omvända honom. På respenningar hade de unga männen ingen brist, ty Berenger hade medfört en ansenlig sumima, dels för att belöna alla som skyddat och hjelpt Eustacie, dels för att passande utstyra henne för resan. Han behöfde derföre blott skaffa sig hästar och vägvisare i La Matte-Achard, dit han lätt kunde begifva sig till fots, eller ock resa sjövägen ifall vädret vore klart. Men hela kusten i närheten af Nissard var mycket farlig om hösten och vintern; ja, till och med i Augusti månad -detta år, hade en gammal man med sin dotter och hennes barn och sin mulåsna blifvit funna bland sandbankarne, der de förvillat sigoch stodo stilla, och tåliga som en målning af flykten till Egypten, när en gammal fiskare påträffade dem och förde dem till prestgården. Defina-och dylika berättelser föstäljdes vid en inåltid, som var något midt emellan frukost och middag, och hvarvid Berenger åt föga och talade ändå mindre. Philip betraktade honom oroligt; .han ansåg denna resa för ett i alla afseenden farligt experiment; men pojke söm han var, beslöt han att hvarken låtsa om sin oro eller lemna sin breder. Faror fraktade hän ej och han inbillade sig