Aftonbladet – 9 oktober 1869, sida 3

en befallning från konungen kunna öppna detta klosters portar ? Visserligen, om ni förmår förskaffa er en sådan. Jag kan det, jag kan det säkert,, svarade Berenger ifrigt. Konungen har alltid varit min vän. Min engelske morfader skall underhandla derom med vår drottning. Hans arftagerska kan icke få blifva instängd i ett främmande nunnekloster. Säg mig ännu en sak, min herre: om jag genast reste till Lucon, skulle man der tillåta mig att se mitt barn ? Presten betänkte sig ett ögonblick. Nej, sade han, jag tror det icke. Priorinnan är en helig qviona, mycket: sträng och afskyr kättare. Hon är kommen från Bellaise och skulle derför genast igenkänna ert namn, samt neka att inlåta sig i underhandlingar med er. Och hon kunde icke göra det om jag medförde en befallning från konungen? Visst icke. Då reser jag till Paris! Derpå vände sig Berenger till Philip, lade handen på hans axel och frågade om han förstått hvad som talades, samt förklarade sig nödsakad att genast resa till Paris för att af konungen erhålla den behöfliga ordern. Till Paris! för att blifva lönpmördad! sade Philip förtviflad. De ha icke tid med lönnmord der nu, sade Berenger. Och nu är rätta stunden, medan: den nedrige skurken Narcisse är med sin herre i Polen. Jag kan ej annat än resa, Philip; vi öda blott ord utan nytta härpå. Du skall taga med dig hem ett bref till Mylord. Jag! Jag reser icke hem utan dig), sade Philip bestämdt. Jag kan ej taga dig med Philip; jag har ingen rätt dertill