Aftonbladet – 8 oktober 1869, sida 3

Public finner det anmärkningsvärdt, att hvarken senatens eller lagstiftande kårens president blifvit rådfrågad. Enligt samma tidning skall Forcade la Roquette ha förordat den 15, men Magne, Chasseloup, Duvergier och Gressier den 29 November. Men, såsom sagdt, är allt detta endåst gissningar. Omvalen i Paris till lagstiftande kåren sägas skola försiggå i slutet af denna månad. Såsom kandidater till de 4 lediga platserna i hufvudstadens valkretsar nämnas inalles 26 personer, på få undantag när idel republikaner af renaste vatten! 2 Prins Napoleon har före sin afresa till lustslottet Prangins i Schweiz gifvit företräde i Palais royal åt en deputation af nordameri-j kaner, som till honom framlemnade den förut omtalade adressen i anledning af hans tali senaten från åtskilliga i London bosatte nordamerikanske medborgare. I sittsvar erinrade prinsen om det främmande förhållande, som i någon tid hade uppstått mellan Frankrike och Förenta Staterna till följd af den mexikanska expeditionen, samt ogillade denna l: likasom alla dylika utopier. Slutligen påminde han om, att under konsulatet, således under en Bonaparte, hade hela den franska armen anlagt flere dagars sorg, då underrättelsen om den store Washingtons död ankom till Europa. Pater Hyacinthe i Paris, som i ett öppet bref gifvit tillkänna att han utträder ur karmelitermunkarnes samfund, har nu af deras ordensgeneral i Rom, Fr. Dominique de S:t Joseph, blifvit förelagd att inom tio dagar återgå i klostret, vid äfventyr att eljest vara för alitid utesluten ur orden och satt i kyrkans stora bann. BADEN. Badensiska landtdagens första kammare bar den 1 dennes haft ett sammanträde, hvarvid ordföranden i det nedsatta adressutskottet förelade ett förslag till svar på storhertigens tal vid landtdageos öppnande, hvilket svar motiverades genom en del betraktelser, som hufvudsakligast utgjordes af en omskrifbiog af trontalet. Vid den derpå följande debatten fick grefve v. Berlichiogen ordet och uttalade sig mycket bestämdt mot Badens uppgående i Nordtyska förbundet, i det han framdrog, att från Badens ståndpunkt det vore långt större skäl att verka för bildandet af ett förbund mellan de sydtyska staterna, som kunde blifva ett skel mellan Preussen och Österrike. Talaren förklarade vidare, att han i Nordtyska förbundet endast kunde se ett utvidgadt Preussen, och alt dessutom Badens folk ej hyste onrtlig benägenhet att inträda i detta förbund. fall regeringen skulle framlägga en i denna riktning gående traktat, skulle tal. kalla detta en statskupp, så mycket mer som de efter nuvarande valsystem sammansatta kamrarne icke kunna betraktas såsom representerande flertalet af badensiska folket. Blefve en sådan traktat framlagd till omröstning, vore andra kamrar eller en allmän folkomröstning af nöden; och i-så fall ville tal. helire rösta för en fallständig annektering till Preussen än för ett inträdande i Nordtyska förbundet. Emot detta tal uppträdde ministerpresidenten v. Freydorff och anmärkte, att om den föregående tal:n, i stället för att i allmänhet hålla sig till den oklara iden om ett sydtyskt förbund, en gång skulle pröfva I att utarbeta statuterna för ett dylikt, skulle han snart lära big inse huru outförbart projektet om detta förbund vore. Den största vanskligheten skulle vara att bestämma föremålet för ett sådant förbunds verksamhet. För så vidt grefve Berlichingen uppehölle sig vid den förmenta ifver, hvarmed regeringen sträfvade att få storhertigdömet upptaget i Nordtyska förbundet, ville ministerpresidenten fästa uppmärksamhet derpå, att regeringen aldrig uppställt Badens inträde i detta förbund såsom den enda lösningen af den nationella frågan, utan att den städse talat om en nationel förbindelse mellan södra och norra Tyskland i allmänhet. Hvad än tidningspressen yttrat, hade aldrig regeringen i denna fråga utöfvat någon påtryckning, och hvarken grefve Berlichingen eller någon annan skulle kunna framdraga några andra förhandlingar om den nationella frågan än dem, hvilka är 1867 fördes mellan Baiern, Wirtemberg och Baden om upprättandet af närmare förbindelse med Nordtyska förbundet. Eftet debattens slut antogs svarsadressen med 13 röster mot 6. SYD-AMERIKA. Med ångaren Oneida, som ankom till Southampton den 1 Okt., ha underrättelser ingått från krigsskådeplatsen i. La Platastaterna. Det heter i fleras Ayres Standard: Lopez Nar utrymt Ascurra och tagit allt med sig, artilleriet inberäknadt, men han blef öfverraskad af grefvens af Eu division vid Piribebuys stränder. Paraguiterne utgjorde 3000 och de allierade 20,000 man. De förstnämde blefvo alldeles upprifna och lemnade på platsen 2000 döda och sårade; de allierade togo 500 fångar och 15 kanoner. En depesch från Assuncion tillägger, att striden varade i tex timmar med en förlust på paraguiternas sida af 2500 man, alla äldre och nyare arkiver samt 200,000 spanska dollars. Lopez listade sig undan i mörkret och förföljdes af kavalleri-afdelningar.Det påstås att kriget kostat de alllierade 66,888,000 pund och 189,840 man, hvaraf på Brasiliens andel belöpa sig till 56;000,000 pund och 168,000 man. Rörande samma tilldragelse skrifves från I Lissabon alldeles olika, men det är också från paraguitisk källa. Brasilianarnes förlust på de paragnitiska positionerna vid Piribebuy och i de strider, som egde rum på olika