Aftonbladet – 8 oktober 1869, sida 3

nycket skröt af de förträffliga confitures, e vättersk pastors dotter i La BSablerie till verkade. Staden var redan i onåd för att hafva lemnat proviant åt Montgomerys sjöröfvare, och rykten om att katoliker blifvit misshandlade der började sprida sig. Häen var ursinnig öfver det misslyckade företaget mot La Rochelle — med ett ord, då oå herr de Nid-de-Merles uppfordran att utemna henne, all kännedom om baronessan förnekades, beslöts att statuera ett exempel — är det möjligt att hon icke var der? Berenger skakade på hufvudet. Hon var der,, sade han med en suck, som nästan liknade ett jämmerrop. Fanns då intet förbarmande — intet? Fråga mig ej, min herre, sade den deltagande gamle; kött och blod måste bäfva, äfven der endast rätt sker. En eröfrad stad, foll af ursinniga soldater, är som om alla helvetets andar blifvit lössläppta der. Jag kom icke dit förräni staden var tagen med storm, och allt var blod och lågor. Fråga mig ej mer; det skulle vara värre för er att Köra än för mig att berätta,, sade hän rysande, men lade vänligt handen på Berengers arm: Det är nw slut, och Gud är barmhertigare än menniskor. Många dödades af bomber som kastades in i staden, och hon, som ni frågar efter, föll visserligen icke iefvande i deras händer, som ville gripa henne. Lugna er och försök bära er törlust; det finnes en som vakar öfver oss och räknar våra sorger. Unge herre, tillade han, vändande sig till Philip, er vän är alltför utmattad af sorg för att kunna längre uthärda köld och våta kläder. Hjelp mig, jag bönfaller derom, att öfvertala honom att gå till sängs ; Philip förstod prestens franska sida bättre än böndernas, och förenade sig med honom att öfvertala Berenoger, som var alltför trött