Aftonbladet – 7 oktober 1869, sida 3

TUUNSLaDUIAL StUderat dacCIraS KUUCKICIY På SVARA 1. de naturligtvis satte ett högt värde. ÅA. sa) gick in i hofrätten, reste på ting och bien trädde i flera år en gammal landtdomare, satte upp protokoller och utslag i mängd; men kunde omöjligen förmås att mottaga nåot domareförordnande. Under tiden dog ans far, och efter några års förlopp — jag hade ej på många år sammanträffat med A. — nötte jag honom en dag på Norrbro. Han hade redan då ett år varit bosatt i 2 I Stockholm, och var inskrifven på åtskilliga d. I ställen samt befanns der han arbetade ut1I märkt skicklig. Han kunde aldrig förmås söka iI någon anställning emedan han aldrig ville f-lgå någon yngre och sannolikt skickligare i 111 förväg. Alltjemt samma frånvaro af sjelfrt Itillförsigt! Blef någon af hans kamrater I sjuk, eller öfverhopad af göromål, så var A. 1s lalltid beredd att lätta bördan och arbetade då med ifver, och kom någon af hans kamlrater i-penningförlägenhet, så stod han alln I tid till reds med hjelp, men för ingen skref le I han påx: i detta fall var han orubblig. nl! Han blef emellertid allt mera en Sondera Iling, drog sig från allt umgänge, flyttade — Dn i;på Söder, i en liten, men vacker våning, 1, hvars ioredniog han bekostade efter egen smak. Hans största utgift var för böcker. -! Vi träffades emellanåt, jag fann mig alltid vara välkommen; men han bodde långt borta, Illoch jag vistades blott tidtals i Stockholm. DlEn vinterafton, då jag besökte honom, var flhan mycket svag efter en nyss öfverstånden -I svår bröstinflammation, som hållit honom vid flsängen ett par månader, och som synbarlillgen hade brutit hans föröfrigt icke starka n I kroppskrafter. Det undföll honom ett visst : g I vemod deröfver att han var så ensam. Men l: hvarföre har du icke gift dig? frågade jag. . — Ja, det var dumt; men, ser du, jag kom för sent — svarade han, och jag såg etti par stora tårar i hans milda ögon. Han hade på sin lifstid förpaktat ett li-! tet aflägset men vackert beläget torp utan-: för Skanstull. Der tillbringade han som-!t rarne under läsping och blomsterodling. Der l! öfverskred han nästan aldrig sitt område,j och i staden lemnade han pumera aldrig sin ! våniog från hösten då han flyttade in —l! då ban utgick ur sitt ide — och till somt marers början, då han svärmade ur kupan I — som han sade. Af hans ungdomsvänner hade nu icke mer än några få blifvit qvar i Stockholm, och Jar dessa var det blott ett par jemte mig Isom ging? den långa vägen till honom. Vil nn EAP blefvo alltia så bjertligt mottagna. Öfver G hans hela väsenav bredde sig allt mera en i den älskvärdaste milanct, men tillika en fin ironi, som gjorde hans sanital ytterst angenäma, . . Men i ett fall undergick han en svor förändriog. Förr hade han med förkärlek ast historia och filosofi; nu läste han Svedenborgs skrifter, som han förskaffat sig i vackra engelska upplagor. Jag frågade hvarföre han läste Svedenborg med så stor ifver. Eme-lA dan, svarade han, Svedenborg är på en!m gång en djupsinnig och klar tänkare, som jag , kan förlita mig till, derföre att han aldrig fö påtvingar någon sin tro — han blott fram-sa ställer den., a Tiden gick framåt lugnt som alltid för hoI nom; men hans helsa blef allt svagare. Han klagade egentligen aldrig öfver några plågor; vi inen hans gamla hushållerska, äfven hon en Ina typ af mildheten, beklagade att notarien fik rakt inte hade någön matlust,, hon måtte lya laga till hvad som helst — det enda han jril gerna förtärde, var det välsignade teet. Det lla drack han flera gånger på dagen och kunde få, aldrig få det nog starkt. Hy En dag på hösten 1861 kom Invgrid — så hette ;ushållerskan — till mig med: helsning o från notanenv att jag skulle besöka honom m: när jag gick ut. Han hade under de sista !hr degarne icke ens velat dricka t, utan bara kir seltersvatten, och i stället för att lägga sig om se aftnarne, så hade han, insvept i filtar, till-pa bringat nätterna i en ländstol, efter hvadtu Ingrid meddelade under strida tårar. då Så fort jag fick ledigt skyndade jag till A.ba Han var visserligen mycket VR men sågtju alldeles icke lidande ut, och klagade icke är heller nu öfver några plågor, försäkrade att han sof lugnt och beklagade blott att hans lä böcker — alltjemt Svedenborgs skritter — nI blefvo så tunga att hålla. Jag kunde ej förmå honom att tillkalla någon läkare. Vilka samtalade länge, och innan jag gick, lät han S54 förmå sig att förtära en kopp te, i hvilket de han lade mycket socker, under det ban skämtstä samt anmärkte, att han för sockerraffinadöN rerna var en god kund. Jag besökte på hem-SJu vägen en läkare, som äfven varit hans upgL domsvän och som han satte mycket värde jars på. Vi öfverenskommo att han på aftonenjMe skulle besöka A., men utan att ens antyda jatt det vi träffats. Dagen derpå fick jag veta, lan att de hade haft ett långt samtal, att A.lZn derunder affordrat läkaren ett oförbehållsamt en meddelande om sjukdomens rätta beskaffen-Tar het och med fullkomligt Ingn mottagit un-lig derrättelsen att sjukdomen avancerat så långt, ) Or att döden kunde inställa sig snart. Under del sådana förhållanden, sade A., bör jag upp-Sty rätta mitt testamente. Han begärde att hin läkaren, jag och en tredje person, också en af hans ungdomsvänner, skulle mötas dagen )upPi efter på utsatt tid. Vi gjorde så. A. varSOn mycket matt, men allsicke nedstämd till lyndet net. Han hade sjelf skrifvit testamentet och foll detta arbete hade medtagit krafterna. Det sad öfverraskade oss att testamentet var så långt, gåt ty det sträckte sig öfver på fjerde sidan af)und arket, der likvisst endast ett par rader voroSyn skrifna. Jag skall nu, sade Å., i eder närStål varo underteckna mitt namn, och får sedan like anmoda er att förse handlingen med edertbas intygande. Så skedde. Vi intygade atthan) der med sundt och fullt förstånd och af fri vilja bon upprättat och underskritvit testamentet, om ) tea! hvars innehåll vi ej egde kunskap. Derefter bes nlades det i ett konvolut, som, försegladt Par ned våra sigiller, nedlades i hans skrifbords-1sy! åda. som Efter en så högtidlig akt, sade A. leen-non le, ptycker jag ett glas af min gamla ma-ty, lera skall smaka er väl. Jag har just intej ex! nånga buteljer qvar, men nog räcka de ijelle nin lifstid. Vinet bars in och serverades. ära i. tog ett glas, hvari några droppar blifvit belå ylda, och tackade oss för den vänskapstjenst 2Jor 5 ojort honom. hur