Aftonbladet – 1 oktober 1869, sida 3

yta, man eller genom någon fullmakt der vo der I representerade; iga elntnu 3:0 att försäljningen i laga ordning skedd genom en af Stockholms stadsmäklare, bolaget såsom säljare och ingeviör W. Linc berg såsom köpare; 4:0 att bolaget fattade beslut om försäl Ida jningen uten votering; . rtil 5:o att hr W. Lindberg, köparen, icke vs tiaktieegare i bolaget. Denna affär vågar ni förklara skandalös n jutan att besvära eder med någon ens de a. I ringaste bevisning, hvarjemte ni helt ogenerad abeskyller mig att hafva haft sin hand me in, i speleto. Om ni kunnat uppgifva, att ja en sökt öfvertala eller ens tillråda någon end af de aktieegare, som deltogo i försäljningen så hade deruti kunnat ligga någon ursäk för edert handlingssätt. Men under en s ytterlig frånvaro af alla rimliga anledninga å till att först i en allmän tidning förklara e vanlig affär vara skandalös, och sedermer: jisöka vältra missbelåtna lottegares ovilja pi den, som bevisligen deruti icke tagit den ringaste del, ehuru man för tillfället gjort honon till sin skottafla; sådant kan icke ske annai än under intrycket af personlig ovilja, grängande till monomani. Försäljningen af be1frörde ångbåtar egde rum den 12 April 1865. lef men eder rättskänsla blef ej kränkt förrän mjl7 månader senare eller vid den tidpunkt, ia då ni sökte sak med mig. I sammanhang juridiskt oåtkomliga men moraliskt klanhärmed anbåller jag vördsamt, att ni behagade fullfölja och utreda edra insinuationer mig om oredligt förfaringssätt i köpet at Tra håtarne. För att lätta er möda Jane ca att säljaren var Transitber jag få upptye. — af eneraldirektören bolaget, represeuteraowv fen och k ct Öfverat fa ommenAlmqvist, öfversten Wijkanpux. . köparne dörkapten C. C:son Warberg, ocm OP? voro Lovea komp. representerade ar O. Wallenberg. Uti nitton nummer af eder tidning fullföljde ni eder ärorika kampanj år 1866 mot mig, och till ett bevis på huru ringa inflytande en missbrukad tryckfrihet utöfvar på allmänna tänkesättet hos upplysta män, vågar jag anföra, att kort efter dessa edra äreröriga beskyilnivgar hedrades jag med att blifva af Stockholms kommun vald till dess representant uti Riksdagens Första kammare. Tror ni verkligen att Stockholms Stödsfullmäktige skulle dertill utse någon som begått dervärda handlingar? Någon välvillig person i Göteborg — och vågade jag räkna mårga der, på hvilkas aktning och välvilja jag sätter högt värde, skulle jag i sanning försmå att fuilfölja denna strid mot eder — har i Göteborgs-Posten infört åtskilligt rörande mina tillgöranden och andrss beteende mot mig. Att den författaren icke gripit till penna allenast af välvilja mot mig, utan jemväl ansett det betänkligt, att vissa pressens organer utan hejd skymfa och beljuga dem de anse vara antingen sina politiska motståndare eller personliga ovänner, är påtagligt. Men ledarne af svenska pressen hafva funnit det beqvämare att låta vissa tidningar skoningslöst bebandla hvem som helst, äw att göra sig det omaket uppträda i sanningens och den sårade rättsÖm PR rn mnmmne— känslans tjenst. Om jag någon gång vågat uppträda, såsom jag nyligen gjort emot tidningen Gamla Fäderneslandet, så är deticke derför, att jag eftersträfvar att anses som martyr eller hvarken förväntar upprättelse ar den anfallande eller bifall af de stillatigande åskådarne, utan helt enkelt emedan jag ville gifva åtminstone ett prof på frånvaro af den skuggrädsla, som förlamar såpe många andra. Nu ha med anledning af så-p väl detta mitt svaromål, som insändarensn yttrande i Göteborgs-Posten, ni behagat taga X3 till orda i eder tidning af den 30 Augusti, samt utgifvaren af tidniogen Gamla Fäder-s neslandet uti sitt nummer af den 1 Septemfö ber. Tillåt att jag angilver det olika in-si tryck berörda begge artiklar gjort på mig.o! Gamla Fäderneslandet förklarar öppet, att!! jag representerar ett helt system, eom gjort vårt lands olycka, och att detta system g bekämpas af Gamla Fäderneslandet, hvars redaktion lofvar att med alla till buds stå-m ende medel bekriga mig. Då nu kändt äref att Gamla Fäderneslandet använder vapen, m borde utmönstras och komma ur bruk ja i de politiska striderna, anser jag dentid-phs ningens förklaring öfver att hafva uppdutil at sanningslösa historier från min ungdom, vara tillfredsställande eller åtminstone allt8 hvad mån från det hållet kunnat vänta, ty mina sträfvanden afse att främja välståndso och ekonomiskt oberoende för mängden, hvarmot Gamla Fäderneslandet lefver på miss-in vöjet och endast angifver politiska botemesit lel för eländets förminskande. k Hvad deremot eder egen artikel i ämnet) ha beträffar, hvaruti ni behagat uttala den åsigt,)E! utt det är bättre tiga och lida, eller också är vege sig ur stridsleken, så har den på mig vjort ett långt vidrigare intryck. Man bör De åledes lemna fältet fritt på det att osavinfa sens banerförare må kunna stolt och ostörd m: ramtåga? Om det ej kan förnekas att presoc en utöfvar ett omätligt inflytande på natioens politiska och moraliska utveckling, huruM an blir då denna, ifall edra åsigter, att hvådsk mädelse som helst må i en tidning yttras sa tan att geudrifvas, skulle göra sig allmänt åls ällande? he Ni har behagat yttra, att en offentlig man orde allraminst låta sig beröra af ett skamJe ligt anfall uti Fäderneslandet.!me k att klassificera skamlösheten af-) er naturligtvis icke något annat än att höja oc! dert eget handiingssätt och att alitjemt för-na öka inbilla edra läsare, att Ni nödgats för akens skull klandra ofvannämde Gellivara-qe ffär och att författaren i Göteborgs-Posten sö) helt visst ej gjort hr WW. någon tjenstlwil d att derom erinra Hvem som helst gerna för mig erinra derom, ty denna sak r klar som dagen och tål vid äfven den för rest noggranna granskniog. Ingen af mina: ns olitiska eller ekonomiska handlingar behö! tyc STENS SANNE AME KVD 23 RH ns Mn tol fulit osiltiot. i trots af det råfliga brefvet.! de