Aftonbladet – 1 oktober 1869, sida 3

högt för mina döfva öron. min välsignelse med till din hvi Det var en glädjande syn att se det ung: ansigtet Defriadt trån det bekymmersamma halft förtviflade uttryck, som var plågsam mare att tänka på än på de yttre såren Och dock var det så ovisst huruvida de franska slägtskapen var antaglig eller ej, at då Berenger bad husiaplanen i morgonböner ärskildt nämna den himmelens nå vederfarits henom, bugade sig visserlig : ster Adderley jakande, men underlät dock e att på förhand göra sig förvissad om detta gckså skulle vara milord och milady behag: igt. Han fann att om lady Wallvyw ännu hade svårt att försona sig med den tanken ati den franska flickan verkligen var Berenger: hustru, och tyckte att dottersonen handlat både oklokt och obetänksamt, så var der gamle lordens största sorg den orättvisa misspke han så länge hyst och så bestämdt utslat mot den stackars unga qvinnan. Också, då Berenger inträdde i bivlioteket med ett utseende som om icke ett dygn, utar många veckor af luga och glädje förflutit var den gamles första ord en lätt förebråelsc jr det han bifvit lemnad i okunnighet on tta förhållandet. Berenger försökte svara men lorden aforöt honom genast genom de medgifvandet, att detta egentligen berodde på hans egna förhastade slutsatser och hans fruktan för att ett samtal i detta ämne blot: skulle ändamäålslöst plåga och oroa hans dotterson. Men nu förhörde han Berenger mycket noga om allt som tilldragit sig i Paris och vid Montpipeau, och förstod snart ati vigselceremonien blifvit förnyad. Den gamle statsmannens ansigte klarnade betydligt vid lenna upptäckt, ty nu var, som han sedar förklarade, äktenskapet inför engelsk dom