Aftonbladet – 30 september 1869, sida 3

h ige lösning, hafva, under liflig uppfattning här: för saken nitälskande män från N esterås Upgal Gefleborgs öchk Kopparbergs län sammanträdt få att rådpläga om och attala sin mening i denna blott för dessa orter, utan äfven för hela land vigtiga fråga, och åt undertecknade lemnat iup drag att å deras vägnar inför Eders K. Ma idji paste underdånighet frambära mötets önskningar förevarande ämne. Utan att vilja förneka eller förringa den störr eller mindre vigten af de skål, som för de olik föreslagtia riktningarne af Norra stambanan kunr anföras, anse Yi dock dem, som tala för den u sprungligen afsedda sträskningen Upsala—SalaStorvik, med en krökning å srakten af Avest joch en derifrån utlöpande bibana till Norberg bergslag samt en från Sala till Westerås, ega e -Iså öfvervägande giltighet, att vi känna oss full förvissade, det denna sträckning, på samma gån I Dalarnes, Westmanlands och Uplands på kommu I I nikationer sämst lottade trakter derigenom vunn Jen mycket efterlängtad och väl-behöflig trans portled för sina bergs-, skogsoch jordbrukspro I dukter, äfven bäst skulle tillgodose fäderneslar I dets allmänna kraf och intressen, hvarom dess Jutom de uttalanden i frågan, som från de nor! ländska länen, med en sällspord enstämmighet förnyade gånger egt rum, bära ett ojäfaktigt vit nesbörd. Det vill till en början synas. oss, att det väckt förslaget, att den Norra stambanan icke vidar skall fortsättas från den punkt, dit denna bana re dan blifvit färdigbygd, utan erhålla en ny ut gångspunkt vid Thureberg på Upsalabanan, hvil ken senare derigenom skalle förvandlas endast til en onödigtvis storartad bibana till Upsala, för at utefter Mälarens stränder dragas genom Uplantc till Sevalla i Westmanland och derifrån öfver Ave sta till Storvik — det vill synas oss, att ett dylik förslag, utom det att det skulle komma att med föra en ökad utgift för staten af flera millioner riksdaler i anläggningskostnad för Norra stambar nan och en icke obetydligt minskad årlig trafik inkomst af densamma, äfven innebär den sällsam: ma anordning, att den del af Norra stambanan, som skulle utgöra den egentliga Uplandsbanan, komme att förläggas vid provinsens sydvestliga gräns och framdragas öfver Mälarens vikar och utefter dess stränder, hvarigenom således den inre deien af denva provins, som saknar all vattenkommunikation och derföre väl behöfver en jernväg, blefve beröfvad denna vigtiga fördel, hvilken i stället skulle beredas Mälarstranden, som redan eger en lätt vattenkommunikation och der en jernvägtill följd deraf måste anses vara mycket mindre behöflig och blifva mycket mindre trafikerad. Då man emellertid såsom ett bufvudsakligt skäl för detta förslag, enligt hvilket en mindre behöflig jernvägssträckning skulle med större kostnad af staten anläggas i stället för en mera behöflig med mindre kostnad, hört anföras, att trakten mellan Upsala och Sala, der jernvägen skulle framgå, utgör snart sagdt en ödemark, isynerhet i jemförelse med trakten mellan Thureberg och Sevalla, så utbedja vi oss att, såsom ett bidrag till belysningen af verkliga förhållandet i detta afseende, få underdånigst bifoga en jemförelsetabell mellan dessa båda banriktningar, som, med ledning af officiella statistiska handlingar, upptager de hufvudsakliga faktorerna, hvilka könna anses Htöfra något inflytande på trafikrörelsen och derföre bruka tagas i betraktande vid bedömandet af en jernvbs Större eller mindre lämplighet, och hvaraf det resultav framgår, att Stockholm— Upsala—Sala—Åvesta-liniex i ella dessa afseenden eger företräde framför Stocxbolm—Thureberg —Sevalla—Avesta-linien. Om vi alltså torde få antaga, att Upsala måste komma att utgöra utgångspunkten för den ifrågavarande fortsättningen af norra stambanan mot Vorrland, så möter oss dock här åter den mycket omtvistade frågan, hvilken bland de flera förelagna banriktningarne från Upsala till Gefle— alu-banan må, då frågan betraktas ur en allmänvare synpunkt, anses vara den jemförelsevis mest ndamålsenliga och sålunda äfven mest berättirade att af staten såsom stambana blifva anlagd. ager man endast i betraktande det allmänna hufudändamål, som med norra stambanan afses, nemigen att bereda Norrland en närmare förbindelse ned hufvudstaden och det öfriga riket, och sålees låter densamma från Upsala fortgå den genate vägen till Gefle—Falu-banan, kan Upsala— rysinge—Storviks-linien: tyckas vara den ändanålsenligaste; men det lär dock icke kunna förekas, att denna banriktning, som eger fördelen f att vara den kortaste och billigaste, likväl lemar det väsentliga biändamål, som vid banans ramdragande genom det mellanliggande landet an och bör afses, helt och hållet otillfredsstäldt, kasom den, enligt den af Upsala läns hushållingssällskap ombesörjda och till Eders K. M. edan i underd. ingifna ekonomiskt-statistiska utedning af hithörande förhållanden, erbjuder den vinsta trafikrörelsen och till följd deraf ock den linsta trafikinkomster Tager man deremot, som g bör, derjemte i betraktandesdet stora och vigga biändamål, som vid bestämmandet af norra tambanans riktning från Upsaia till Gefie—Faluanan hufvudsakligen måste afses — det nemlien, att på bästa sätt söka tillfredsställa icke blott rdbruksnäringens, utan äfven bergshandierivgens bestridliga behof af lättade kommunikationer — l. ör att sålunda erhålla en bana, som erbjuder utgten att blifva möjligast lifligt trafikerad och i ifver förhoppning om att möjligast väl bära sig, l:! i torde likväl icke någon tvekan böra uppstå i alet mellan norra stambanans dragning åt öster Il närheten af Dannemora bergslag, eller åt ester till närheten af Norbergs bergslag, enär den stra, i närheten af Östersjön belägna bergslagen, ppenbarligen har ett vida mindre trängande beof af en jernvägskommunikation och erbjuder 1 vida mindre trafikrörelse åt en jernväg, än den estra bergslagen, då denna derigenom komme i irekt förbindelse icke blott med Upsala, som utör hufvudplatsen för Uplandsslättens spanmålsandel, utan äfven med Stockholm och Norrland det förra exportplatsen för dess jern, det sewe åter afsättningsorten för dess rika malmtillingar; hvarjemte icke hellef torde böra lemnas nmärkt, att Norrland temligen enstämmigt ut-I lat sig för den norra stambanans dragning åt1 stra bergslagen, och att den klagan öfver end rlängniog af vägen till Norbergs bergslag ge-!h mm dess dragande öfver Sala i stället för öfver) R2 h r E I a — 8 EE VR valla, som Stockholm låtit förspörja, icke synes rtjena något afseende, då dess undanrödjande ulle, utom mycket annat, af staten kräfva en pofiring af flera millioner riksdaler, hvilken e torde uppvägas genom fördelarne af den jem-n relsevis obetydliga förkortning af väglängden, li m åt Stockholm derigenom skulle beredas. 8 På ofvan anförda grunder stödjer sig vår öfver-IT gelse om Upsala—Sala—Storviksliniens afgjorda f reträde framför hvarje annan föreslagen banriktjS ng från Upsala till Gefle—Falu-banan, och derpå vilar vår åsigt, att denna banriktning ensam kan och 5 ir ifrågakomma att såsom fortsättningen af Norra 5 ambanan från Upsala af staten anläggas; och då k alltså våga i djupaste underdånighet anhålla. s t Eders K. M:t täcktes till nästsammanträdande 2 iksdag aflåta nådig proposition om Norra stamlt nans fortsättande från Upsala öfver Sala till h orvik, med en krökning åt trakten af Avesta och) 4 derifrån utlöpande bibana till Norbergs bergslag I d mt en från Sala till Westerås, torde det tillåtas d 3 att derjemte underdånigst anhålla, det Edersnp WM-.4 hahagada ; händalsa dan förharadanda an. 1