Aftonbladet – 30 september 1869, sida 3

ningar af onämbar glädje. Den som förolämpar honom; förolämpar mig. Spinks drog långsamt och motvilligt bort sin hand och sade surmulet: Mycket underlig herre — mycket besynnerliga tidningar, junker Berenger, som fälla er till marken likt en slagtoxe. Jag måste taga den här karlen på mitt ansvar till hans nåd kommer. Ah! hvarföre icke visa la canaille ert svärd? sade Mericour otåligt. Det går icke an här, i Eocgland,, sade Berenger, som lyckligtvis var obeväpnad. Och bär kommer min styffader i en lycklig stund, tillåde han, då borgporten slogs upp och sir Marmarduke och lady Thistlewood redo in derigenom, den förre med ljudelig röst spörjande hvad detta uppträde månde betyda. Philip störtade emet honom, ropande: Fader, det är en fransman, som Spinks ville binda vid spöpålen; men det tycks som han vore en vän till Berenger och har bragt honom ett budskap. Jag vet icke hvad det är — om hans hustru, tänker jag — i alla fall är han utom sig af glädje. Nådige herre, skrek Spinks, som åter gripit sin fånge och ville släpa honom med sig, jag vill veta om lagen icke skulle hafva ein gång, derföre att vår unge lord der är fransman och har blifvit förtrollad. Ah! jämrade sig lady Thistlewood, jag visste det. De hafva sändt något hemligt gift för att ända bans lif. Släpp icke den der karlen. Han kan strö det i loften. Ja, ja, milady, sade Spinks, vi äro många nog som kunna vitna att han fick vår unge lord att falla omkull, som i en svimning och att raglå som en feberyr. Himlen gifve att det ej gått lär gal .Fader! ropade Bere släppte sin väns hand; som ej heller en högboren